tvåtusenvadå

Hej! Nu är det ett nytt år, enligt min iPhone och alla Instagram-bilder och alla nyårslöften. Själv lever jag nog kvar i 2015-2016 tror jag. Svårt att känna att det är ett nytt år då jag känner att tiden rör sig i enlighet med händelser och upplevelser. Jag ser mig själv fortfarande jobbandes med sådant jag trilskades med för 2-3 år sedan. Men jag snackade en del med Tove som påpekade att det kan vara givande att sätta upp en del mindre och faktiskt genomförbara mål för året som ett hjälpmedel för att ständigt utvecklas och röra sig framåt. På så vis kanske jag lyckas komma ikapp åren. Därför har jag gjort en mash-up av dessa två olika perspektiv på begreppet ”tid”. Håll i er!

Mål i relationer till andra: 

   🗣 Snabbt identifiera problem och konflikter i relation till andra. Inte bära på tankar och funderingar om det kan lösas genom att jag tar upp sådant jag tycker är jobbigt.

   🗣 Inte gå med på att andras känslor är mer legitima än mina.

   🗣 Inte ta mina känslor för fakta men försöka gräva i vad det är som kan orsaka dessa.

Mål i relation till mig själv: 

   👧🏽 Våga göra massa massa massa mer grejer ensam. Mera kaffe ensam, mera resa ensam, mera äta ute ensam, mera ensam.

   👧🏽 Inte göra något jag inte vill. Tycker jag något verkar trist och egentligen ovärt så blir det inte av. Det ska vara gött att leva.

   👧🏽 Röka mindre. Byta ut några cigg i månaden mot snus istället, kanske?

Sånt jag vill göra:

   ✍🏽 Skaffa en symaskin och börja göra de kläder jag inte hittar någonstans. Mmm.

   ✍🏽 Spara pengar för att kunna hyra en lägenhet någonstans varmt någon månad.

   ✍🏽 Konsumera mindre, konsumera medvetet.

   ✍🏽 Blogga minst 1 inlägg om dagen. Orsak: jag älskar att skriva. Och jag får ju möjligheten att göra det.    Jag vill ju göra det jag älskar högt och troget.

Mmmm. Så var det med det. Hörs imorn!

Enter a title

Adjektiv

Tänk, vad mycket man kan känna. Att alla dessa känslor rör sig ohämmat i kroppen och bubblar. Ibland blir de till ord och ibland blir de till händer som smeker en bar rygg. Ibland blir de en grund för konflikter och ibland ett verktyg för att försonas. Men, nu ska jag inte dra med er på en lång och utdragen tjatig monolog om mina känslor. Eller, jo! Typ. Jag vill dela med mig av kläder/miljöer/musik som väckt mycket i mig den senaste tiden (som bör tilläggas har varit fruktansvärd. Men nu har jag en färdig gymnasieutbildning, tjoho). Mmm. Jag älskar att känna. Vill bli överöst av mina egna och andras.


(@d.avit) Vill inte höja killar till skyarna men något jag tycker är otroligt vackert är det feminina hos män. Ingen man är så vacker som när den nästan når en kvinnas fullständighet.

 


(@thankyou_ok) Mamma brukade köpa flera back med clementiner/mandariner. En av få handlingar jag snappade upp och bevarade som vördnadsfulla och omsorgsfulla gester. Doften av en citrusfrukt skickar mig till tider då mamma försiktigt skalade en apelsin till mig. Färgen orange tillsammans med vitt sköljer en ganska trygg och varm våg över mina känslor. Blir lugn. 


(@sirius.film) Ibland ser man något i någons ögon som avslöjar att ingenting kommer avslöjas i blickar som utbyts. Du kommer inte närmre än en blick. Jag blir lite rädd och lägger benen bakom ryggen. Jag tycker om att bejaka människor jag anser vara lite för vackra. Blir rädd och fascinerad. Vill komma nära men känner mig ovärdig.


Ibland känns det som man tar sats från en klippa ned till Sverige-varmt vatten. Solen bränner i ryggen medan man står och avvaktar ett tag. Ska jag? Det pirrar. Det är ju läskigt. Jag vill. Jag vet att de sekunder jag är i luften kommer fylla upp mig med en intensiv känsla av att jag finns i detta nu. Jag vill känna dina fingrar längs min ryggrad. Prasslet i lakanet medan du flyttar dig närmre. Känna varma andetag mot min hals. Spänningen som uppstår mellan dina läppar och min hud. 


(@itsjoeyyu) Menlösa, meningsfulla, fulla samtal i Jonas lägenhet. Jag känner trygghet i mina vänner. Det får aldrig upphöra. Jag vill höra skratt, skrik och tystnad i sällskap med er. Trygghet är inte en självklarhet men runt mina vänner är det syre. Jag andas trygghet. 


(@chicvnos) Trött hand, trötta ögon. Jag tänker mycket och ofta att mitt val av kläder inte vore något alls utan uppsynen av mig som person. 

 

Dag på museet

Jajaja. Ibland känner man sig lite ensam. Antingen så ligger jag kvar i sängjäveln och vältrar mig i det nattmörka eller så kliver jag upp, kletar på allt vad smink heter och drar på mig skitiga dojjor och drar ut. 9/10 gånger är det garanterat sängen och värmen inomhus som vinner men idag var det inte så. Så, jag gjorde precis som jag nämnde och drog ut. Missade 5 bussar innan tummen drogs ur röva. Men drogs ut, det gjorde den.

 

Kan börja med att säga att jag sedan i helgen har varit så vidrigt svag och sjuk. Feber, hosta, yrsel och snorig. Ett tag stod jag bara och stirrade rakt ut och tänkte ”Nä, nu händer det. Förkylningen kommer ta mig till graven”. Så hiiiimla dramatisk men vad vore livet utan lite dramatik? 🙂 I alla fall. Idag har varit det bästa jag mått. Så:

Bussen från Årsta till Gulle. Känns aldrig som att man är närmre en destination när man sitter på bussen TILL den plats som egentligen är startpunkten för resan. Tråkigt. Eller skönt. Grått var det ute och det är onekligen hög tid att börja proppa i sig en hel burk D-vitamin om dagen alternativ åka till ett varmt land över vintern om man nu har råd med det. Snö, önskar jag. Det ljusar upp.



Försökte ta omvägar hela tiden och avstå från att hoppa på en buss. Promenix från TC till Skeppsholmen där slutdestination var Moderna museet. Min mest besökta plats i Stockholm sedan jag flyttade hit för prick ett (läser igenom texten nu och NEJ det är tamigfan 2 år sen) år sedan. Där har jag gått ledsen, arg, glad, hjärtekrossadslitentrasig, sugen på nya intryck och helt enkelt för jag haft tråkigt. Idag var syftet med besöket att ge mig lite andrum och bara vistas bland främlingar som var upptagna med att titta på konst.


Tog en titt på utställningen ”Norm i form” som berörde mycket. På Arkitektur och design-centrums hemsida står följande: ”Utställningen är en spegling av en stark rörelse bland formgivare att arbeta normutmanande, en rörelse som har rötter i kritisk design och aktivism.” Rörd till tårar blev jag av detta:


Hur människor som upplever ångest känner, visualiserat. Där stod jag och bara ”aaaj if that ain’t dagens jävla feels”. Det är en riktig känslostorm. Man blir utmattad. Tung som bly.

Fika bör man. Vet inte och vill inte veta hur min vardag skulle fungera utan fika varje dag. Vad som helst. Om det så är en bit skorpa och kaffe ska ni fan veta att det gör dagen till en värd dag. Det var det. Sen köpte jag en liten inflytt-present till lille David och så nu sitter jag här och glor. Snart ska jag glo på Keeping Up With The Kardashians och fika. Hejdå!

ALLT är en inställningsfråga

Detta inlägg från bli ett litet hopkok från sådant jag har haft sparad i mobilen. Veckorna som har varit, har varit mycket. Jag har nu ca 3 ynka veckor kvar av folkis. Snart kan jag tacka jag till roliga events och snart kan jag öppna min mail och vara tillgänglig. Nu har jag suttit här och knåpat ihop lite roliga inlägg till en vecka fram förvisso, men vill gärna ha tiden att live-blogga.

Jamen det var väl på tiden?! Man har ju traskat runt i november-mörkret och bara väntat på att det ska komma lite snö och ljusa upp. I skrivande stund regnar det utanför. Bummer.

Någon dag häromdagen jämförde jag mig själv med en lunch-buffé som David tyckte var tråkig. Och fick detta till svar. Mycket peppigt och lyftande. Oftast känner jag mig som David ser mig men många gånger i livet har man ju tyvärr känt sig som en svintråkig och inte så himla god lunch-buffé. Haha.

Idag satt jag och Lára i hennes bil när denna låt spelades på P4. Tror jag. Fan, kan ju vara mycket väl att jag inbillat mig att det var just denna låt men att det nog bara var en ABBA-låt. För att skapa något typ av ”OMG VA”-moment då jag lyssnade på ABBA för första gången på EVIGHETER (självmant). Äh, jag vet inte. Jag gillar denna låt. Mycket. Sätter på den nu.


Hej, söt, gullig, fin, härlig. Lurviga ben som inte fångades på bild. Vinterpälsen ska på, det vill jag lova. Min egna alltså. :*

På mig

Okej, mitt stora intresse för kläder har väl bottnat i mitt intresse för att vara ”egen”. Töntigt KANSKE, men oerhört viktigt när man är en tiny teen. Min resa till den jag är idag har ju varit lång. Jag kan fortfarande inga avancerade mode-termer eller något vidare av det slaget men jag vet vad jag gillar och jag gillar det intensivt. För mig är stil en känsla och den känslan ser ut på detta vis just nu:

Jag gillar inte att begränsa mig på något sätt men just eftersom att jag kan bli så otroligt bekväm i ett visst sätt att klä mig går jag ibland miste om mycket. Jag lät det inte vara så denna gång utan plockade ut denna fina från Baum und Pferdgarten. Både byxorna och kavajen är därifrån. För 3 månader sedan hade jag absolut inte valt en kavaj med den passformen och dem färgerna men i och med att jag gradvis släpper på den naggande känslan av att jag måste hålla mig till en grej får jag också upp ögonen för så mycket fint. Just Baum und Pferdgarten fick jag upp ögonen för när jag för första gången hälsade på PR-byrån SpoilConcept. Tycker det är så fett med det feminina som ändå rörs ihop med något som inte alltid är feminint kodat.

Denna snodde jag hemma hos David någon dag. Hittade den uppe i någonstans i någon garderob, orörd sen många år kändes det som. Ingen aning om vart den är ifrån eller … något alls. Tycker om den himla mycket och använder den sparsamt ifall att någon skulle vilja ha tillbaka den… hehe.

Från fint och feminint till det jag känner mig som hemma i. Stora Adidas-kläder. Hemmaplan, 1-0 till mig, jag vinner allt i denna outfit. När jag kliver av tunnelbanan med dessa + valfria Adidas sneakers så är det som att hela perrongen är min och alla är statister i min lilla film. Kaxigt och bra. Byxorna är second-hand från Stadsmissionen och mössan från The North Face köpt på SNS i Stockholm. 🙂 Ansiktet är 1 million dollars of worth. Skooooja.


Skor från FILA. <3

Liiite Polarn & Pyret inspirerad look. Jag tycker det är helt underbart. Ryggsäcken från Marimekko är som en liten dunjacka på ryggen bara haha. Så cute. Tröjan är från MiH Jeans. Vill att detta är min uniform under skoldagar. Cute and trés chic. :))))

Vill bli bekväm i att dela med mig av det jag tycker är snyggt och det jag känner mycket för själv. Alltså. Det kan vara så otippade grejer om jag tillåter mig att känna mig så snygg som jag är. :*