Flanera

Jag går ju som tidigare nämnt på folkis. Det innebär att mina dagar spenderas i skolmiljö. För mig är det väldigt viktigt att jag avslutar det jag har påbörjat, då jag de senaste månaderna varit i ett tillstånd som tillåtit mig att utföra sådant jag haft ambition att göra. Det är inte frivilligt som jag ett par gånger per år faller ned i djup depression och låser in mig själv tills jag börjar närma mig en topp igen. Då släpper jag allt. Verkligen allt. Jag släpper mig själv, jag släpper jobb, jag släpper studier och jag släpper alla relationer som är av både minsta och största betydelse. Detta har inneburit att jag aldrig riktigt rört mig framåt. Stampat på samma ställe. Det är väl logiskt? Om man hela tiden påbörjar saker men hinner bli sjuk innan man når sitt mål, hamnar man ju på noll igen. Men nu hörni. Jag har återigen hamnat i en period där jag mår ganska dåligt. MEN! Skillnaden? Jag fortsätter, jag orkar. Jag gör det. Jag går till skolan. Jag äter mat. Jag gör. Jag fakkkkking gör det! Kudos!

Jag har i grunden bra dagar. Mina absoluta favoritdagar är de där jag tar en promenad, dricker lite te och läser en bok.

 

Måste börja försöka förstå ”fokus” och grejer. Börjar nämligen själv störa mig på kvalitén på mina bilder. Om någon vill ge mig en snabb online-tutorial är den ju mycket välkommen i min hjärna för att sätta lite fart på de dammiga delarna. 🙂 Lille jag, i alla fall. Sminkfri och glad! Satan vad skönt det är att skippa smink, helst alla dagar i veckan. Inte för att det är ”finare”, inte för att lägga värde i det. Det är så skönt att bara få vara den nakna människan man är utan utomstående krav och grejer.

Tog en promenix där jag bor. Nyinflyttad = massa att utforska. Fick låna min roomies termos (måste köpa en ny, tappade bort min förra. Påminnelse till: self) som jag fyllde med kaffe. Packade ryggan med frukt och en bok. Traskade ut. Gick åt helt fel håll först. Tänkte mig att jag enbart skulle klara mig på Nadias muntliga vägbeskrivning, tänkte vara lite extra… duktig? Ambitiös? Gick ju inte som tänkt. Använde maps. Kan inte läsa en karta, blir stressad när den där rösten skriker att jag ska ”VÄNDA OM OCH FORTSÄTTA TILL..”!! OM JAG NU VISSTE VART JAG SKULLE, SKULLE JAG INTE GÅ FEL FRÅN BÖRJAN, SIRI!!!!!! Äh. Frågade någon. Gick bra. Fin utsikt. Kan vi någon gång prata om hur otroligt irriterande Siri är? Så himla störig.

Om Stockholm tror att jag kommer flytta härifrån någon gång snart måste den få en reality-check så detta inlägg tillägnar jag från och med denna mening till Stockholmstad. Jag kommer inte lämna dig. Inte permanent i alla fall. Jag kommer bo i dig tills jag har sett varje centimeter av dig. Jag kommer fika på alla fik som fått i alla fall 1 stjärna på Tripadvisor. Jag kommer dricka öl på alla sunkiga barer. Jag kommer att fortsätta jakten på bästa tapas-stället. Har levt i en illusion, jag. Det vill jag erkänna. Jag har tänkt att man måste lämna en stad man trivs i för att trivas är att nöja sig och att nöja sig är att bli uttråkad, till slut. Nu har jag ju förstått. Att trivas är drömmen. Här trivs jag. Även om vi kommer skiljas åt för att jag kommer få fnatt och tänka att gräset är grönare i Central Park kommer jag garanterat alltid att landa i att det är här jag ska vara. Faktiskt. Hör mig!

Hemma. Lyssnar mycket intensivt på ett franskt band vid namn: L’Impératrice. Dricker te. I min kultur dricker vi mycket te. På mitt språk heter te: ”chai”. Det som många kallar chai-te är helt obegripligt i mina öron och jag älskar att det är obegripligt. Jag älskar att prata persiska och kurdiska. Jag älskar att jag inte har begränsats till nationer och gränser. Tack för det, mamma och pappa. Så. Jag dricker te, blir påmind om när jag var liten. När vi satt och drack te och åt nötter. Jag saknar mamma mycket. Vi pratar varje dag. <3

Har börjat lägga min nyckel där i. I vad heter det… ljusstaken? Nej? Fan. Kommer inte på. Äh. Det sista jag gör innan jag lämnar läggan på morgonen är att ta en sista titt i spegeln. Då är ju nycklarna precis där. Så slipper jag vara utelåst, är trött på det.

Känns som jag skrivit en uppsats och helt missat syftet med uppsatsen. Vad ville jag säga med detta inlägg? Vet inte. Snackat massa skit. Tycker själv det är mysigt. Ni får faktiskt gärna berätta för mig vad ni skulle vilja läsa här? Kanske gå in på gamla inlägg ni gillat och bara info:a mig om att ni gillar sånt? Jag vet inte. Jag vill att vi blir vänner. xx

Enter a title

LIKE

Jag är då en mycket stor Instagram-fantast, to say the least. Där hämtar jag inspiration till mat, kläder och typ… tankar? Det finns så mycket att hämta. Min absoluta favoritplatform. Tätt efter följer Tumblr och Pinterest. Känner mig som 15. Det är nice. Tänkte dela med mig av vad jag gillat senaste tiden. Jag tänker att jag smalnar av mina likes till det som rör kläder, eftersom det blir lättast för mig, hehe. Då jag mest är inne och gillar kläder. Bilderna är inte något jag nödvändigtvis använder på något sätt men jag vill tro att de planterar tankar och idéer i mig i varje fall.

Sommaren är över men det finns inget som säger att man inte kan hålla kvar vid den vintern ut genom att titta på vackra historier som dessa plagg. Hugger till lite i magen. Snart tunna, luftiga kläder och svettiga armbågsveck igen. Denna från: @maimoun_ny på Insta.

Så, världens gulligaste, sötaste, snyggaste snubbe på Instagram. Haha. Brukar vanligtvis inte se snubbar mer än det de har på sig men han är ju en fröjd för ögat på alla sätt. Och han har alltid på sig så otroligt sporty fresh kläder. Insta: @eliasriadi

Kavajen, skjortan, ringarna. Jag blir helt salig av denna kombo. Finns ju inget som är lika tillfredställande som en hoodie under en skjorta, när det ser bra ut. Mmmm. Insta: @chiveskella

Allt som påminner om Chandler från Friends är värt att titta länge på. Vill så gärna att cardigan-trenden kommer tillbaka för den har aldrig fått en ärlig chans. Även om det råkar vara ett av de mest osmickrande plaggen, verkar den ju funka på något sätt. På detta sätt, i alla fall. Insta: @raithclarke

Alla färger på denna bild, inklusive väggen bakom är de enda jag behöver se. Insta: @hugo.lesourd

Har sagt i många år att jag ska köpa ett par loafers. Troligtvis inte Gucci-loafers även om det är målet när min studentbudget tillåter. Har hittat ett par jag spanat in ett tag. Kommer bära dem tillsammans med tubsockor, stor kappa och hoodie under. Hjärtat slår. Hårt. Insta: @kamilxabbas

Skejtare i Köpenhamn. Jag skejtar inte men tittar gärna på klipp och framförallt på kläder, hållning och kroppspråk. Känns som skejtare tänker myyycket på hur de uppfattas rent estetiskt. Att det ska vara snyggt. Jag med. Är ju då… typ en skejtare? Skitsamma. Mycket fin bild. Insta: @juanvirues

Vad ska jag ens skriva? Raka byxor, byxor som är heeelt formlösa och platta och bara hänger ger mig en stor dos glädje. Insta: @david.cori

Tänker att jag ser ut lite såhär, oftast. Insta: @neverwatching

Ytterligare bevismaterial från mitt håll att less is more. Titta. Hon ÄR ju stilen. Hon GÖR kläderna. Inget behövs därtill. Det räcker med det lilla, uttrycket ligger också i den utstrålning man har. Det är så ballt! @meray.sang

 

 

Me by me

Jag och min terapeut pratar mycket om hur jag ser på mig själv. Jag beskriver det som att det finns två Noror, i mig. Båda är värda lika mycket, lika viktiga och avgörande i min personliga utveckling. Det är ju egentligen bara en Nora, men det finns flera plan  av Nora. Hajjar ni? Det finns en Nora som finns i verkligheten, den som lever bland människor och skapar relationer. Det finns en Nora som lever enbart i tankarna. En Nora som tittar på den andra, den som stannar upp och känner. Det är alltså en som känner och en som bara gör. Tidigare i mitt liv har dessa inte samverkat. De har faktiskt varit på helt olika plan. Så pass mycket, att jag känt mig förvirrad och liksom vilsen.

Det är viktigt att man är uppmärksam i vad ens känslor vill säga en. Det är jätteviktigt att alltid ta tid för sig själv för att rå om sig. Lägga undan mobilen och kanske läsa en bok, eller bara stirra i taket. Det är viktigt att visa att man är värd den tiden. Tiden att inte behöva vara tillgänglig för alla, att man är värd att stänga av och vara för sig själv. Det är viktigt att inte kompromissa med sitt eget välmående på spel. Att inte ställa upp för mycket, att inte belasta lilla huvudet med för mycket av andra människors bekymmer och problem. Att, om man mår dåligt, få säga att man inte orkar. Att man kanske bara behöver… vara själv.

”Mamma, jag älskar dig. Men jag vill att du inte ringer mig på 2 veckor. Jag hör av mig.”

Behöver relationer med vänner och partners vara en uppoffring av ens egna tid? Behöver man alltid svara på SMS sekunden den dimper ner i mobilfan och vibrerar till så hela hjärnan vaknar till liv med ett ryck? Måste jag höra av mig? Ibland får det vara söndag hela veckan. Puss.