i mitt huvud

Flanera

Jag går ju som tidigare nämnt på folkis. Det innebär att mina dagar spenderas i skolmiljö. För mig är det väldigt viktigt att jag avslutar det jag har påbörjat, då jag de senaste månaderna varit i ett tillstånd som tillåtit mig att utföra sådant jag haft ambition att göra. Det är inte frivilligt som jag ett par gånger per år faller ned i djup depression och låser in mig själv tills jag börjar närma mig en topp igen. Då släpper jag allt. Verkligen allt. Jag släpper mig själv, jag släpper jobb, jag släpper studier och jag släpper alla relationer som är av både minsta och största betydelse. Detta har inneburit att jag aldrig riktigt rört mig framåt. Stampat på samma ställe. Det är väl logiskt? Om man hela tiden påbörjar saker men hinner bli sjuk innan man når sitt mål, hamnar man ju på noll igen. Men nu hörni. Jag har återigen hamnat i en period där jag mår ganska dåligt. MEN! Skillnaden? Jag fortsätter, jag orkar. Jag gör det. Jag går till skolan. Jag äter mat. Jag gör. Jag fakkkkking gör det! Kudos!

Jag har i grunden bra dagar. Mina absoluta favoritdagar är de där jag tar en promenad, dricker lite te och läser en bok.

 

Måste börja försöka förstå ”fokus” och grejer. Börjar nämligen själv störa mig på kvalitén på mina bilder. Om någon vill ge mig en snabb online-tutorial är den ju mycket välkommen i min hjärna för att sätta lite fart på de dammiga delarna. 🙂 Lille jag, i alla fall. Sminkfri och glad! Satan vad skönt det är att skippa smink, helst alla dagar i veckan. Inte för att det är ”finare”, inte för att lägga värde i det. Det är så skönt att bara få vara den nakna människan man är utan utomstående krav och grejer.

Tog en promenix där jag bor. Nyinflyttad = massa att utforska. Fick låna min roomies termos (måste köpa en ny, tappade bort min förra. Påminnelse till: self) som jag fyllde med kaffe. Packade ryggan med frukt och en bok. Traskade ut. Gick åt helt fel håll först. Tänkte mig att jag enbart skulle klara mig på Nadias muntliga vägbeskrivning, tänkte vara lite extra… duktig? Ambitiös? Gick ju inte som tänkt. Använde maps. Kan inte läsa en karta, blir stressad när den där rösten skriker att jag ska ”VÄNDA OM OCH FORTSÄTTA TILL..”!! OM JAG NU VISSTE VART JAG SKULLE, SKULLE JAG INTE GÅ FEL FRÅN BÖRJAN, SIRI!!!!!! Äh. Frågade någon. Gick bra. Fin utsikt. Kan vi någon gång prata om hur otroligt irriterande Siri är? Så himla störig.

Om Stockholm tror att jag kommer flytta härifrån någon gång snart måste den få en reality-check så detta inlägg tillägnar jag från och med denna mening till Stockholmstad. Jag kommer inte lämna dig. Inte permanent i alla fall. Jag kommer bo i dig tills jag har sett varje centimeter av dig. Jag kommer fika på alla fik som fått i alla fall 1 stjärna på Tripadvisor. Jag kommer dricka öl på alla sunkiga barer. Jag kommer att fortsätta jakten på bästa tapas-stället. Har levt i en illusion, jag. Det vill jag erkänna. Jag har tänkt att man måste lämna en stad man trivs i för att trivas är att nöja sig och att nöja sig är att bli uttråkad, till slut. Nu har jag ju förstått. Att trivas är drömmen. Här trivs jag. Även om vi kommer skiljas åt för att jag kommer få fnatt och tänka att gräset är grönare i Central Park kommer jag garanterat alltid att landa i att det är här jag ska vara. Faktiskt. Hör mig!

Hemma. Lyssnar mycket intensivt på ett franskt band vid namn: L’Impératrice. Dricker te. I min kultur dricker vi mycket te. På mitt språk heter te: ”chai”. Det som många kallar chai-te är helt obegripligt i mina öron och jag älskar att det är obegripligt. Jag älskar att prata persiska och kurdiska. Jag älskar att jag inte har begränsats till nationer och gränser. Tack för det, mamma och pappa. Så. Jag dricker te, blir påmind om när jag var liten. När vi satt och drack te och åt nötter. Jag saknar mamma mycket. Vi pratar varje dag. <3

Har börjat lägga min nyckel där i. I vad heter det… ljusstaken? Nej? Fan. Kommer inte på. Äh. Det sista jag gör innan jag lämnar läggan på morgonen är att ta en sista titt i spegeln. Då är ju nycklarna precis där. Så slipper jag vara utelåst, är trött på det.

Känns som jag skrivit en uppsats och helt missat syftet med uppsatsen. Vad ville jag säga med detta inlägg? Vet inte. Snackat massa skit. Tycker själv det är mysigt. Ni får faktiskt gärna berätta för mig vad ni skulle vilja läsa här? Kanske gå in på gamla inlägg ni gillat och bara info:a mig om att ni gillar sånt? Jag vet inte. Jag vill att vi blir vänner. xx

5 svar till “Flanera

  1. Johanna skriver:

    Musiktips! <3

  2. Emma skriver:

    Fan vilket härligt inlägg!! Älskar sånthär, så äkta och rent

    1. Nora Fazel skriver:

      Perfekt! Fortsätter så, då! 😉 ❤️

  3. Jonna skriver:

    ❤️❤️❤️❤️❤️

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.