I klädväg

Okej. Jag är fortfarande och feelar the grounds just nu rent bloggmässigt, så bear with me. Det behöver väl inte nämnas att jag är upp över öronen förälskad i kläder och stil och enkelhet? Bra. Dåså. För att introducera er lite till vem jag är i kläder och accessoarer så tänker jag använda mig av ett uttryck: less (!!!!!) is more. Jag är den i gänget som står och funderar över huruvida jag ska ha den vita t-shirten eller den andra vita t-shirten beroende på sömmar och längd och … känsla. Det är så mycket i kläder som är känsla. Det bara känns rätt eller helt fel. 


Nyligen så lämnade jag denna väldigt fyrkantiga syn på kläder och vidgade mina vyer lite (läs: väldigt lite, förvänta er inget storslaget). Nämligen med ett par gröna byxor! Hör och häpna. Dessa från Axel Arigato är mitt livs bästa köp, tror jag. När jag kliver av tunnelbanan och ska ta den dagliga walken förbi alla som ska rusa in i trafiken, har jag helst dessa braxor på mig. Svassar omkring med en sådan självsäkerhet. De sitter som en smäck, och är tillräckligt utstickande för mig för att jag ska känna mig fräsch och tillräckligt bekanta för att jag ska vara bekväm och trygg. Perf! Matchar helst dessa med… allt. OK!


Något som också skett denna sommar är att jag köpt ett par solglasögon. Alltså, jag har aldrig ägt ett par. Jag har nog tyckt att det är lite obehagligt. Både när andra bär de och när jag själv prövat. Men i år tänkte jag att det var dags att växa upp och ta sig i kragen, fixa ett par ordentliga. Sagt och gjort, letade nog i ett par dagar innan jag stötte på dessa utsökta par. Svarta, matt båge, lagom täckande över ansiktet och ja, ni fattar. Från Le Specs, modellen: no smirking. Enkelt.


För mig handlar det aldrig om att sticka ut, eller göra något intryck. Snarare helt tvärtom. Jag vill vara så intetsägande som möjligt egentligen. Smälta in lite, ge en chans till att se bortom de detaljer jag valt att lägga energi på eller vilka örhängen jag valt. En noggrann enkelhet som har gett mig huvudvärk alldeles för många gånger. Har konstiga regler för mig. Bär aldrig regler såvida det inte är Calvin Klein eller politiskt motiv. Inga örhängen om jag har nagellack. Inget nagellack om jag har örhängen. Tror ni hajar. Det är mycket. Allt det ska jag se till att förmedla vidare, alla små idéer jag har och som har bidragit till att jag klär mig … snyggt. Det gör jag nog, det ska jag få ha. Puss!

Enter a title