Adjektiv

Tänk, vad mycket man kan känna. Att alla dessa känslor rör sig ohämmat i kroppen och bubblar. Ibland blir de till ord och ibland blir de till händer som smeker en bar rygg. Ibland blir de en grund för konflikter och ibland ett verktyg för att försonas. Men, nu ska jag inte dra med er på en lång och utdragen tjatig monolog om mina känslor. Eller, jo! Typ. Jag vill dela med mig av kläder/miljöer/musik som väckt mycket i mig den senaste tiden (som bör tilläggas har varit fruktansvärd. Men nu har jag en färdig gymnasieutbildning, tjoho). Mmm. Jag älskar att känna. Vill bli överöst av mina egna och andras.


(@d.avit) Vill inte höja killar till skyarna men något jag tycker är otroligt vackert är det feminina hos män. Ingen man är så vacker som när den nästan når en kvinnas fullständighet.

 


(@thankyou_ok) Mamma brukade köpa flera back med clementiner/mandariner. En av få handlingar jag snappade upp och bevarade som vördnadsfulla och omsorgsfulla gester. Doften av en citrusfrukt skickar mig till tider då mamma försiktigt skalade en apelsin till mig. Färgen orange tillsammans med vitt sköljer en ganska trygg och varm våg över mina känslor. Blir lugn. 


(@sirius.film) Ibland ser man något i någons ögon som avslöjar att ingenting kommer avslöjas i blickar som utbyts. Du kommer inte närmre än en blick. Jag blir lite rädd och lägger benen bakom ryggen. Jag tycker om att bejaka människor jag anser vara lite för vackra. Blir rädd och fascinerad. Vill komma nära men känner mig ovärdig.


Ibland känns det som man tar sats från en klippa ned till Sverige-varmt vatten. Solen bränner i ryggen medan man står och avvaktar ett tag. Ska jag? Det pirrar. Det är ju läskigt. Jag vill. Jag vet att de sekunder jag är i luften kommer fylla upp mig med en intensiv känsla av att jag finns i detta nu. Jag vill känna dina fingrar längs min ryggrad. Prasslet i lakanet medan du flyttar dig närmre. Känna varma andetag mot min hals. Spänningen som uppstår mellan dina läppar och min hud. 


(@itsjoeyyu) Menlösa, meningsfulla, fulla samtal i Jonas lägenhet. Jag känner trygghet i mina vänner. Det får aldrig upphöra. Jag vill höra skratt, skrik och tystnad i sällskap med er. Trygghet är inte en självklarhet men runt mina vänner är det syre. Jag andas trygghet. 


(@chicvnos) Trött hand, trötta ögon. Jag tänker mycket och ofta att mitt val av kläder inte vore något alls utan uppsynen av mig som person. 

 

Enter a title

Dag på museet

Jajaja. Ibland känner man sig lite ensam. Antingen så ligger jag kvar i sängjäveln och vältrar mig i det nattmörka eller så kliver jag upp, kletar på allt vad smink heter och drar på mig skitiga dojjor och drar ut. 9/10 gånger är det garanterat sängen och värmen inomhus som vinner men idag var det inte så. Så, jag gjorde precis som jag nämnde och drog ut. Missade 5 bussar innan tummen drogs ur röva. Men drogs ut, det gjorde den.

 

Kan börja med att säga att jag sedan i helgen har varit så vidrigt svag och sjuk. Feber, hosta, yrsel och snorig. Ett tag stod jag bara och stirrade rakt ut och tänkte ”Nä, nu händer det. Förkylningen kommer ta mig till graven”. Så hiiiimla dramatisk men vad vore livet utan lite dramatik? 🙂 I alla fall. Idag har varit det bästa jag mått. Så:

Bussen från Årsta till Gulle. Känns aldrig som att man är närmre en destination när man sitter på bussen TILL den plats som egentligen är startpunkten för resan. Tråkigt. Eller skönt. Grått var det ute och det är onekligen hög tid att börja proppa i sig en hel burk D-vitamin om dagen alternativ åka till ett varmt land över vintern om man nu har råd med det. Snö, önskar jag. Det ljusar upp.



Försökte ta omvägar hela tiden och avstå från att hoppa på en buss. Promenix från TC till Skeppsholmen där slutdestination var Moderna museet. Min mest besökta plats i Stockholm sedan jag flyttade hit för prick ett (läser igenom texten nu och NEJ det är tamigfan 2 år sen) år sedan. Där har jag gått ledsen, arg, glad, hjärtekrossadslitentrasig, sugen på nya intryck och helt enkelt för jag haft tråkigt. Idag var syftet med besöket att ge mig lite andrum och bara vistas bland främlingar som var upptagna med att titta på konst.


Tog en titt på utställningen ”Norm i form” som berörde mycket. På Arkitektur och design-centrums hemsida står följande: ”Utställningen är en spegling av en stark rörelse bland formgivare att arbeta normutmanande, en rörelse som har rötter i kritisk design och aktivism.” Rörd till tårar blev jag av detta:


Hur människor som upplever ångest känner, visualiserat. Där stod jag och bara ”aaaj if that ain’t dagens jävla feels”. Det är en riktig känslostorm. Man blir utmattad. Tung som bly.

Fika bör man. Vet inte och vill inte veta hur min vardag skulle fungera utan fika varje dag. Vad som helst. Om det så är en bit skorpa och kaffe ska ni fan veta att det gör dagen till en värd dag. Det var det. Sen köpte jag en liten inflytt-present till lille David och så nu sitter jag här och glor. Snart ska jag glo på Keeping Up With The Kardashians och fika. Hejdå!

På mig

Okej, mitt stora intresse för kläder har väl bottnat i mitt intresse för att vara ”egen”. Töntigt KANSKE, men oerhört viktigt när man är en tiny teen. Min resa till den jag är idag har ju varit lång. Jag kan fortfarande inga avancerade mode-termer eller något vidare av det slaget men jag vet vad jag gillar och jag gillar det intensivt. För mig är stil en känsla och den känslan ser ut på detta vis just nu:

Jag gillar inte att begränsa mig på något sätt men just eftersom att jag kan bli så otroligt bekväm i ett visst sätt att klä mig går jag ibland miste om mycket. Jag lät det inte vara så denna gång utan plockade ut denna fina från Baum und Pferdgarten. Både byxorna och kavajen är därifrån. För 3 månader sedan hade jag absolut inte valt en kavaj med den passformen och dem färgerna men i och med att jag gradvis släpper på den naggande känslan av att jag måste hålla mig till en grej får jag också upp ögonen för så mycket fint. Just Baum und Pferdgarten fick jag upp ögonen för när jag för första gången hälsade på PR-byrån SpoilConcept. Tycker det är så fett med det feminina som ändå rörs ihop med något som inte alltid är feminint kodat.

Denna snodde jag hemma hos David någon dag. Hittade den uppe i någonstans i någon garderob, orörd sen många år kändes det som. Ingen aning om vart den är ifrån eller … något alls. Tycker om den himla mycket och använder den sparsamt ifall att någon skulle vilja ha tillbaka den… hehe.

Från fint och feminint till det jag känner mig som hemma i. Stora Adidas-kläder. Hemmaplan, 1-0 till mig, jag vinner allt i denna outfit. När jag kliver av tunnelbanan med dessa + valfria Adidas sneakers så är det som att hela perrongen är min och alla är statister i min lilla film. Kaxigt och bra. Byxorna är second-hand från Stadsmissionen och mössan från The North Face köpt på SNS i Stockholm. 🙂 Ansiktet är 1 million dollars of worth. Skooooja.


Skor från FILA. <3

Liiite Polarn & Pyret inspirerad look. Jag tycker det är helt underbart. Ryggsäcken från Marimekko är som en liten dunjacka på ryggen bara haha. Så cute. Tröjan är från MiH Jeans. Vill att detta är min uniform under skoldagar. Cute and trés chic. :))))

Vill bli bekväm i att dela med mig av det jag tycker är snyggt och det jag känner mycket för själv. Alltså. Det kan vara så otippade grejer om jag tillåter mig att känna mig så snygg som jag är. :*

LIKE

Jag är då en mycket stor Instagram-fantast, to say the least. Där hämtar jag inspiration till mat, kläder och typ… tankar? Det finns så mycket att hämta. Min absoluta favoritplatform. Tätt efter följer Tumblr och Pinterest. Känner mig som 15. Det är nice. Tänkte dela med mig av vad jag gillat senaste tiden. Jag tänker att jag smalnar av mina likes till det som rör kläder, eftersom det blir lättast för mig, hehe. Då jag mest är inne och gillar kläder. Bilderna är inte något jag nödvändigtvis använder på något sätt men jag vill tro att de planterar tankar och idéer i mig i varje fall.

Sommaren är över men det finns inget som säger att man inte kan hålla kvar vid den vintern ut genom att titta på vackra historier som dessa plagg. Hugger till lite i magen. Snart tunna, luftiga kläder och svettiga armbågsveck igen. Denna från: @maimoun_ny på Insta.

Så, världens gulligaste, sötaste, snyggaste snubbe på Instagram. Haha. Brukar vanligtvis inte se snubbar mer än det de har på sig men han är ju en fröjd för ögat på alla sätt. Och han har alltid på sig så otroligt sporty fresh kläder. Insta: @eliasriadi

Kavajen, skjortan, ringarna. Jag blir helt salig av denna kombo. Finns ju inget som är lika tillfredställande som en hoodie under en skjorta, när det ser bra ut. Mmmm. Insta: @chiveskella

Allt som påminner om Chandler från Friends är värt att titta länge på. Vill så gärna att cardigan-trenden kommer tillbaka för den har aldrig fått en ärlig chans. Även om det råkar vara ett av de mest osmickrande plaggen, verkar den ju funka på något sätt. På detta sätt, i alla fall. Insta: @raithclarke

Alla färger på denna bild, inklusive väggen bakom är de enda jag behöver se. Insta: @hugo.lesourd

Har sagt i många år att jag ska köpa ett par loafers. Troligtvis inte Gucci-loafers även om det är målet när min studentbudget tillåter. Har hittat ett par jag spanat in ett tag. Kommer bära dem tillsammans med tubsockor, stor kappa och hoodie under. Hjärtat slår. Hårt. Insta: @kamilxabbas

Skejtare i Köpenhamn. Jag skejtar inte men tittar gärna på klipp och framförallt på kläder, hållning och kroppspråk. Känns som skejtare tänker myyycket på hur de uppfattas rent estetiskt. Att det ska vara snyggt. Jag med. Är ju då… typ en skejtare? Skitsamma. Mycket fin bild. Insta: @juanvirues

Vad ska jag ens skriva? Raka byxor, byxor som är heeelt formlösa och platta och bara hänger ger mig en stor dos glädje. Insta: @david.cori

Tänker att jag ser ut lite såhär, oftast. Insta: @neverwatching

Ytterligare bevismaterial från mitt håll att less is more. Titta. Hon ÄR ju stilen. Hon GÖR kläderna. Inget behövs därtill. Det räcker med det lilla, uttrycket ligger också i den utstrålning man har. Det är så ballt! @meray.sang

 

 

Me by me

Jag och min terapeut pratar mycket om hur jag ser på mig själv. Jag beskriver det som att det finns två Noror, i mig. Båda är värda lika mycket, lika viktiga och avgörande i min personliga utveckling. Det är ju egentligen bara en Nora, men det finns flera plan  av Nora. Hajjar ni? Det finns en Nora som finns i verkligheten, den som lever bland människor och skapar relationer. Det finns en Nora som lever enbart i tankarna. En Nora som tittar på den andra, den som stannar upp och känner. Det är alltså en som känner och en som bara gör. Tidigare i mitt liv har dessa inte samverkat. De har faktiskt varit på helt olika plan. Så pass mycket, att jag känt mig förvirrad och liksom vilsen.

Det är viktigt att man är uppmärksam i vad ens känslor vill säga en. Det är jätteviktigt att alltid ta tid för sig själv för att rå om sig. Lägga undan mobilen och kanske läsa en bok, eller bara stirra i taket. Det är viktigt att visa att man är värd den tiden. Tiden att inte behöva vara tillgänglig för alla, att man är värd att stänga av och vara för sig själv. Det är viktigt att inte kompromissa med sitt eget välmående på spel. Att inte ställa upp för mycket, att inte belasta lilla huvudet med för mycket av andra människors bekymmer och problem. Att, om man mår dåligt, få säga att man inte orkar. Att man kanske bara behöver… vara själv.

”Mamma, jag älskar dig. Men jag vill att du inte ringer mig på 2 veckor. Jag hör av mig.”

Behöver relationer med vänner och partners vara en uppoffring av ens egna tid? Behöver man alltid svara på SMS sekunden den dimper ner i mobilfan och vibrerar till så hela hjärnan vaknar till liv med ett ryck? Måste jag höra av mig? Ibland får det vara söndag hela veckan. Puss.