LIKE

Jag är då en mycket stor Instagram-fantast, to say the least. Där hämtar jag inspiration till mat, kläder och typ… tankar? Det finns så mycket att hämta. Min absoluta favoritplatform. Tätt efter följer Tumblr och Pinterest. Känner mig som 15. Det är nice. Tänkte dela med mig av vad jag gillat senaste tiden. Jag tänker att jag smalnar av mina likes till det som rör kläder, eftersom det blir lättast för mig, hehe. Då jag mest är inne och gillar kläder. Bilderna är inte något jag nödvändigtvis använder på något sätt men jag vill tro att de planterar tankar och idéer i mig i varje fall.

Sommaren är över men det finns inget som säger att man inte kan hålla kvar vid den vintern ut genom att titta på vackra historier som dessa plagg. Hugger till lite i magen. Snart tunna, luftiga kläder och svettiga armbågsveck igen. Denna från: @maimoun_ny på Insta.

Så, världens gulligaste, sötaste, snyggaste snubbe på Instagram. Haha. Brukar vanligtvis inte se snubbar mer än det de har på sig men han är ju en fröjd för ögat på alla sätt. Och han har alltid på sig så otroligt sporty fresh kläder. Insta: @eliasriadi

Kavajen, skjortan, ringarna. Jag blir helt salig av denna kombo. Finns ju inget som är lika tillfredställande som en hoodie under en skjorta, när det ser bra ut. Mmmm. Insta: @chiveskella

Allt som påminner om Chandler från Friends är värt att titta länge på. Vill så gärna att cardigan-trenden kommer tillbaka för den har aldrig fått en ärlig chans. Även om det råkar vara ett av de mest osmickrande plaggen, verkar den ju funka på något sätt. På detta sätt, i alla fall. Insta: @raithclarke

Alla färger på denna bild, inklusive väggen bakom är de enda jag behöver se. Insta: @hugo.lesourd

Har sagt i många år att jag ska köpa ett par loafers. Troligtvis inte Gucci-loafers även om det är målet när min studentbudget tillåter. Har hittat ett par jag spanat in ett tag. Kommer bära dem tillsammans med tubsockor, stor kappa och hoodie under. Hjärtat slår. Hårt. Insta: @kamilxabbas

Skejtare i Köpenhamn. Jag skejtar inte men tittar gärna på klipp och framförallt på kläder, hållning och kroppspråk. Känns som skejtare tänker myyycket på hur de uppfattas rent estetiskt. Att det ska vara snyggt. Jag med. Är ju då… typ en skejtare? Skitsamma. Mycket fin bild. Insta: @juanvirues

Vad ska jag ens skriva? Raka byxor, byxor som är heeelt formlösa och platta och bara hänger ger mig en stor dos glädje. Insta: @david.cori

Tänker att jag ser ut lite såhär, oftast. Insta: @neverwatching

Ytterligare bevismaterial från mitt håll att less is more. Titta. Hon ÄR ju stilen. Hon GÖR kläderna. Inget behövs därtill. Det räcker med det lilla, uttrycket ligger också i den utstrålning man har. Det är så ballt! @meray.sang

 

 

Enter a title

Me by me

Jag och min terapeut pratar mycket om hur jag ser på mig själv. Jag beskriver det som att det finns två Noror, i mig. Båda är värda lika mycket, lika viktiga och avgörande i min personliga utveckling. Det är ju egentligen bara en Nora, men det finns flera plan  av Nora. Hajjar ni? Det finns en Nora som finns i verkligheten, den som lever bland människor och skapar relationer. Det finns en Nora som lever enbart i tankarna. En Nora som tittar på den andra, den som stannar upp och känner. Det är alltså en som känner och en som bara gör. Tidigare i mitt liv har dessa inte samverkat. De har faktiskt varit på helt olika plan. Så pass mycket, att jag känt mig förvirrad och liksom vilsen.

Det är viktigt att man är uppmärksam i vad ens känslor vill säga en. Det är jätteviktigt att alltid ta tid för sig själv för att rå om sig. Lägga undan mobilen och kanske läsa en bok, eller bara stirra i taket. Det är viktigt att visa att man är värd den tiden. Tiden att inte behöva vara tillgänglig för alla, att man är värd att stänga av och vara för sig själv. Det är viktigt att inte kompromissa med sitt eget välmående på spel. Att inte ställa upp för mycket, att inte belasta lilla huvudet med för mycket av andra människors bekymmer och problem. Att, om man mår dåligt, få säga att man inte orkar. Att man kanske bara behöver… vara själv.

”Mamma, jag älskar dig. Men jag vill att du inte ringer mig på 2 veckor. Jag hör av mig.”

Behöver relationer med vänner och partners vara en uppoffring av ens egna tid? Behöver man alltid svara på SMS sekunden den dimper ner i mobilfan och vibrerar till så hela hjärnan vaknar till liv med ett ryck? Måste jag höra av mig? Ibland får det vara söndag hela veckan. Puss.

Hemma nu pt 2

Jag nämnde i förra inlägget att jag fann mig själv gråtandes ett par gånger under dessa 5 dagar. Mitt mående överlag var ju fint. Vi kan lugnt konstatera här och nu att jag i helhet mådde bra. Mycket bra! Men stundvis kom saker, liksom, ikapp mig. Saker som hände för si sådär… 5 år sedan? Jag kunde sitta och titta på en byggnad jag tyckte var fin för att känna gåshuden sprida sig otäckt snabbt över kroppen tills den fann sin väg till min nacke och hårbotten, drev mig till häftig gråt. Jag grät. Lät mig själv gråta. En och annan människa kom fram och kollade läget. Jag log mitt i gråten och bad om att lämnas i fred. Gjorde upp lite. Gjorde upp med mig själv. Lilla Nora. Som inte varit ensam sedan hon sattes på denna jord. Kanske lite i hjärtat, men alltid har det ju funnits någon där. Nu är jag ensam. Och inget har passat mig bättre i livet.

Oskarpt. Färger jag älskar. Alla dessa färger. Är inte en människa som blir inspirerad av varje vrå och hörn mina ögon snuddar vid, men när jag väl blir det så blir jag så tagen. Europeiska städer är bra på färger jag gillar. Denna dag, ovan, badade jag i havet. Ni vet, saltet på kroppen. I munnen. Doften. Havet är … stort. Haha. Stort. På många sätt.

På 365 köpte jag en croissant på min väg till stan, varje morgon. Förutom första dagen, när jag kom fram på kvällen. Då köpte jag en munk. Sista dagen köpte jag 4 croissanter. 🙂

Mm. På morgonen: 1 paket Marlboro gold, in mot stan. På kvällen: 1 paket Marlboro gold, på väg hem. 🙂 Samma ställe. 5 dagar.

Mat. Haha. Syns det hur oengagerad jag varit i att ta bild på mat-fan? Satan! Jag åt minst 5 tapas-rätter/kväll. Blev rekommenderad att bara ta 3. TRE?! Är ni inte kloka. Jag är här i 5 dagar bara. Jag ska äta tills jag storknar. Sagt och gjort! Åt vääääärldens godaste chiapudding. På ett place, där ”be happier”-texten och stod. Där hade de även SVINGODA juicer. Nyttigt. Gott. Mm. Ja. Vill ni ha namn och tips och grejer så hit me up. Jag kirrar.


Fint, ju. Det bästa med resan var att det kändes som att jag bodde där i 5 dagar. Sist jag var där så gjorde jag ungefär exakt ALLA turist-grejer. Nu gick jag bara runt och åt och drack och läste. Sov mycket. Vilade. Liksom, som att jag var ledig här hemma fast i en annan stad. Faktiskt absolut superunderbart.

Om en månad eller två så tänkte jag bege mig iväg igen, någonstans. Får se vart det bär av. Ensam, såklart. Puss!

Hemma nu pt 1

Hej! Här är jag. Mina ben värker. Har lite ont i ryggen. Lite klibbig vid armvecket för jag slängde i mig en grape utan minsta tanke på att det droppade över hela mig, men det är liksom okej. Sånt hör en söndag till, mer eller mindre. Jag tog en väldigt liten semester iväg till Barcelona alldeles själv på mina egna två ben och endast min egna hjärna att bolla med hela dagarna. Alla bilder jag tagit är oskarpa som bara den och jag har inte riktigt brytt mig om att redigera. Fibbla med ljus och jag vet inte vad. Inget för mig. Ni får dem som dem är. Sån är jag.

Mitt pick och pack och även jag begav oss till Arlanda kl 14.00 på söndagen. Då var jag redigt bakis och hade sovit … ingenting. Det var tungt men också något som tillförde en känsla av ”äh, vafan” till hela grejen och jag är ju all about ”äh, vafan”. Köpte kaffe och cigg, satte ner röva på en bänk där Arlanda Express åker på TC och rökte nervöst tills jag kände att halsen började bli öm. Hade glömt tandborsten. Tänkte mycket på det. Kändes så jävla oansvarigt och dumt.


Flygresan gick som vanligt. Är inte ett dugg flygrädd och lägger mycket tid på att se så avslappnad ut som möjligt så att alla som är rädda för att flyga ska känna ett lugn. Haha. Är helt seriös. Spelar typ teater de timmarna jag är på ett plan. Fattar inte varför. Tror inte det hjälper. Men så gör jag. Så är det. Bredvid mig satt en tant och hennes gubbe. Jag klottrade ner något om det i dagboken: ”Tanten bredvid mig har rödmålade naglar som är på vippen att gå sönder i hennes fasta grepp om säkerhetsbältet”. Hon såg förtvivlad ut mest hela resan. Försökte prata med henne med min spanska duger bara till att göra mig full. Försökte sova men distraherades av de få konversationer som var på svenska, runt mig. Försökte läsa men kunde inte samla tankarna. För bakis. För trött. För exalterad.

Det började mörkna när jag var framme i Barcelona. Temperaturen låg på stadiga 22 grader och jag hade på mig en ulljacka. Började svettas så fort jag satte foten utomhus. Väl på plats gick all min fokus åt att försöka hitta till mitt AirBnb-place. Sist jag var i Barcelona var jag där med mitt ex, en person som hittar bra och till och med kan läsa en såndär karta i pappersformat. What? Jag kan inte följa Maps på mobilen. Försökte fråga människor som jobbade nere vid metron men hittade inte en enda som pratade engelska. Till slut lyckades jag, efter säkert 20 minuter, få tag i en kvinna som vägledde mig till rätt linje. Efter det har jag inte gått vilse en enda gång. Jag som knappt hittar hem, hittade runt i Raval även när det hade mörknat. Jag var så satans imponerad.

Drack många pisco sours där borta. Många. För 40 kr blev denna drink min, minst en gång om dagen.

Till en början trivdes jag filmiskt bra ensam. Helt bekymmerslös och mina tankar ägnade sig åt att njuta av denna stad lika mycket som min kropp gjorde. Sedan började jobbiga tankar närma sig mitt lilla huvud. Det var helt okej. Bearbetade många känslor. Grät en skvätt hit och dit. För det mesta gick jag runt med ett leende på läpparna, dock. Något som inte spanjorerna gjorde. Är medveten om rasismen som råder där borta, men blev ändå så otroligt besviken på hur man blir bemött som icke-vit. De trevligaste i staden var de som inte var vita spanjorer. 🙂  

Marknad. Mercat boqueria, närmare bestämt. Gick dit varje dag. En variation och bredd av dofter, röster, sinnesstämningar, uttryck, mat, dryck, tjuriga kärlekspar, otåliga barn, glass som smälte, glass som utbyttes räcktes ned mot barn som loooog så brett och tog emot med all entusiasm som kan rymmas i en människa. Befann mig hela tiden på gränsen till gråt för att jag var så oerhört öppen och mottaglig för alla typer av känslor. Så mycket att se och uppleva bara av att titta på nya människor. Köpta lite chili till David och glass till mig själv. Efter det traskade jag vidare till Raval och satte mig på någon bänk med musik i öronen och kedjerökte. Tittade på människor. Kände igen mig på de flesta gator sen sist jag var där.

Kände mig inte stressad en enda gång. När jag satt på restauranger fanns det inte en enda tanke på huruvida servitören/-trisen var snabba eller långsamma eller om jag maten kom snabbt nog eller alltså!! Inget. Fan, vad skönt. Fan, vad skönt att inte vara så jävla besatt av ”service”. Service är ett sånt skitsnack. Så länge jag inte behöver vänta i 1 timme och så länge ingen är otrevlig så är man väl nöjd. Jag var så himla nöjd, i alla fall. Men här blir jag lätt irriterad och tar mig friheten att kritisera. Här bryr man sig. Här har man ”faktiskt betalat”. Löjligt. Tänk att man har mage att vara så tjurig och trist när människorna som serverar en också får så urbota dåligt betalt. Skärp er.

Satt flertalet gånger på Rosa Raval som Nadia tipsade om. Drinkar för 3,50 euros och mat för ungefär samma pris. Drack många öl och åt mycket mat. Tog knappt några bilder. Tyvärr. Förutom bilden på drinken där uppe. En mojito. Åh! Sen drack jag en så så så SÅ god drink. Passionfruit margarita. Som det låter! Så gott, så otroligt gott. Mina dagsfyllor där var jättemysiga. Tillsammans med en bok. Gå ut och sätta sig i solen, vara lite smådåsig men ändå med i matchen. Inte dricka för att bli full utan för det passade så bra med en kall öl eller en kall drink i 25 grader och sol. 🙂

Oj. Långt inlägg. Fyller på mer sen! Puss.

Kass och krasslig

Gud vilken fruktansvärd rubrik egentligen. Är varken kass eller krasslig. Kass på att uppdatera. Inte van vid att dokumentera vardagen utöver min lilla dagbok och nu har det varit så satans mycket på schemat. Äntligen ledig. Idag. Fredag. Min dag. Börjar känna mig lite krasslig, perfekt inför resan på söndag. Alltid så, när man väl slappnar av får kroppen jädra fart och blir sjuk. Äsch. Inget man inte klarar. Vad har jag gjort då som har tagit upp all min tid? Jo! Jag har gått i skolan, gått i terapi och jobbat. Börjar med måndagen. Plåtades för Little Liffner.

Jasmine! Var med och style:ade och mejkade och var extremt roligt sällskap. Pauline Suzor fotade och Paulina Liffner gjorde det Paulina Liffner gör! Little Liffner är ett svenskt väskmärke, fina läderväskor. Verkligen så fina. Lekfulla men inte sådär dryga som väskor kan vara utan fortfarande balla.


Enda bilden jag tog från Cheap Monday-plåtningen som var igår och i onsdags. Ni ser mig på Cheap Monday hela våren/sommaren. Mig och 3 andra ursnygga killar och tjejer. Så kul att få jobba med så stora grejer, det är imponerande hur produkten blir färdig så snabbt också. Allas del i skapandet, allas pepp och engagemang. 

Mmm, ni. Det var det. I helgen är jag ledig, på söndag åker jag till Barcelona. Ikväll ska jag träffa Tove och röja stan, det jag gör bäst hehe. Puss!