tvåtusenvadå

Hej! Nu är det ett nytt år, enligt min iPhone och alla Instagram-bilder och alla nyårslöften. Själv lever jag nog kvar i 2015-2016 tror jag. Svårt att känna att det är ett nytt år då jag känner att tiden rör sig i enlighet med händelser och upplevelser. Jag ser mig själv fortfarande jobbandes med sådant jag trilskades med för 2-3 år sedan. Men jag snackade en del med Tove som påpekade att det kan vara givande att sätta upp en del mindre och faktiskt genomförbara mål för året som ett hjälpmedel för att ständigt utvecklas och röra sig framåt. På så vis kanske jag lyckas komma ikapp åren. Därför har jag gjort en mash-up av dessa två olika perspektiv på begreppet ”tid”. Håll i er!

Mål i relationer till andra: 

   🗣 Snabbt identifiera problem och konflikter i relation till andra. Inte bära på tankar och funderingar om det kan lösas genom att jag tar upp sådant jag tycker är jobbigt.

   🗣 Inte gå med på att andras känslor är mer legitima än mina.

   🗣 Inte ta mina känslor för fakta men försöka gräva i vad det är som kan orsaka dessa.

Mål i relation till mig själv: 

   👧🏽 Våga göra massa massa massa mer grejer ensam. Mera kaffe ensam, mera resa ensam, mera äta ute ensam, mera ensam.

   👧🏽 Inte göra något jag inte vill. Tycker jag något verkar trist och egentligen ovärt så blir det inte av. Det ska vara gött att leva.

   👧🏽 Röka mindre. Byta ut några cigg i månaden mot snus istället, kanske?

Sånt jag vill göra:

   ✍🏽 Skaffa en symaskin och börja göra de kläder jag inte hittar någonstans. Mmm.

   ✍🏽 Spara pengar för att kunna hyra en lägenhet någonstans varmt någon månad.

   ✍🏽 Konsumera mindre, konsumera medvetet.

   ✍🏽 Blogga minst 1 inlägg om dagen. Orsak: jag älskar att skriva. Och jag får ju möjligheten att göra det.    Jag vill ju göra det jag älskar högt och troget.

Mmmm. Så var det med det. Hörs imorn!

Enter a title

ALLT är en inställningsfråga

Detta inlägg från bli ett litet hopkok från sådant jag har haft sparad i mobilen. Veckorna som har varit, har varit mycket. Jag har nu ca 3 ynka veckor kvar av folkis. Snart kan jag tacka jag till roliga events och snart kan jag öppna min mail och vara tillgänglig. Nu har jag suttit här och knåpat ihop lite roliga inlägg till en vecka fram förvisso, men vill gärna ha tiden att live-blogga.

Jamen det var väl på tiden?! Man har ju traskat runt i november-mörkret och bara väntat på att det ska komma lite snö och ljusa upp. I skrivande stund regnar det utanför. Bummer.

Någon dag häromdagen jämförde jag mig själv med en lunch-buffé som David tyckte var tråkig. Och fick detta till svar. Mycket peppigt och lyftande. Oftast känner jag mig som David ser mig men många gånger i livet har man ju tyvärr känt sig som en svintråkig och inte så himla god lunch-buffé. Haha.

Idag satt jag och Lára i hennes bil när denna låt spelades på P4. Tror jag. Fan, kan ju vara mycket väl att jag inbillat mig att det var just denna låt men att det nog bara var en ABBA-låt. För att skapa något typ av ”OMG VA”-moment då jag lyssnade på ABBA för första gången på EVIGHETER (självmant). Äh, jag vet inte. Jag gillar denna låt. Mycket. Sätter på den nu.


Hej, söt, gullig, fin, härlig. Lurviga ben som inte fångades på bild. Vinterpälsen ska på, det vill jag lova. Min egna alltså. :*

SANDQVIST

Hej på er. Jag hoppas allt står bra till trots kylan som hugger tag i varje ben i kroppen så det börjar rangla ordentligt. I skrivande stund lyssnar jag på Toi et Moi av den franska gruppen Paradis (tror jag, att det är en grupp alltså) och suger på en snus i väntan på att vattnet ska koka så jag kan göra mig lite kaffe. Medan jag väntar på (fan nu kokade det klart, brb) —–/ jag tänkte skriva en snutt om Sandqvist-eventet jag var på i Berlin. Sandqvist öppnade alltså en ny butik, deras största. Jag är själv ett fan av Sandqvist även om jag inte är en väsk-person så uppskattar jag givetvis snygga väskor och ryggsäckar.

Vi kan väl börja med detta fantastiska: jag fick hänga med Tom! Vi har aldrig träffats förr och det tycker jag är helt tokigt för jag tyckte mycket om att hänga med honom under dessa timmar. Så mycket att jag fick hänga med och dricka öl med Tom och hans polare efter. :’)


Gott, ju. Det allra mysigaste var att det serverades varmkorv ute på innergården (!!! en butik med mysig innergård, hallå) där man stod under värmelampor med öl och käk. Utöver det så fanns det gifflar överallt och Mimmi hade avslöjat tidigare på lunchen att house skulle bytas ut mot ABBA i ett par sekunder medan shotbrickor rullade in. Snaps och ABBA, i Berlin. Farligt på ett rysligt bra sätt. 

Alltså. Aj. Tog två bilder själv under evenemanget och det var på just dessa väskor. De tre på första bilden fick mig knäsvag. Särskilt den i mitten, så cutie och enkel men ändå komplex (som min kärlek för den). Blir tokig, så fint.  


Jag går oftast inte i butiker och om jag gör det försöker jag lista ut ungefär vilken tid det kommer vara minst folk i butiken. Anledningen är denna: de flesta butiker har för mycket grejer överallt, dunkande musik och stressen arbetar sig sakta men säkert in i min hjärna tills jag drivs till total konsumtions-vansinne, köper fel och fult. Det känns safe att denna butik är både luftig, stor och motsatsen till stressig.

Ska vi prata utöver hur det var på plats den dagen, den tiden i just den fysiska butiken tycker jag som vanligt att det är mycket viktigt att investera sina pengar i sådant som är hållbart. För mig är det bästa med Sandqvist, som jag lärde mig på plats: att Sandqvist har en liten repair-shop där man kan lämna in en väska som kanske levt sitt härliga liv och möjligtvis skulle kunna bli en ny väska som sedan säljs vidare som en ”secondhand”-väska. Dessutom får man 20% på sitt nästa köp, om man lämnar in en gammal goding. Ekologisk bomull och läder av hög kvalité låter som något man kommer att få ha kvar i garderoben ett tag utan att behöva oroa sig över att köpa en ny inom det närmsta året. Och jag vet inget bättre än att uppmana folk till att konsumera mer hållbart. Tack, Sandqvist. 🙂

Bilderna har jag snott av fotografen på plats. 

 

 

Nämen

HEJ! I helgen fick jag höra att jag var ”aggressivt vänlig”. När man hör det sådär bara blir man ju ganska ställd. Ordet aggressiv är inget som jag rent instinktivt tänker är ett positivt adjektiv. Men det var det! Och jag blev ju jätteglad. Så efter det har jag försökt köra på hela ”mycket trevlig”-grejen för jag tycker det är oerhört mysigt när andra är sådär aggressivt trevlig. Fast det bör ju vara genuint också. Ni fattar. Shit. Sidenote. Jag ska återgå till ämnet: varför jag haft hög frånvaro. Det har enbart varit för att ha hög närvaro i skolan samt skriva högskoleprovet. Men jag är här nu och jag lever och frodas.

På denna tid har jag lyckats klämma in saker att göra ändå, utöver att plugga. Till exempel (OBS: inte i kronologisk ordning, jag är inte så petig och jag tycker att det är kul med lite slarv, hehe)


Hängt med David under mitt höstlov. Fy farao vad snabbt det har gått det där med mörkret. Innan jag visste ordet började det mörkna när jag tog tunnelbanan hem från Dav. Himlen är så vacker att man liksom blir rörd varje dag mellan 15.00-16.00. Det är i alla fall mysigt tycker jag. Jag stoppar i mig mina D-vitamin piller varje dag och tar promenader i solen. Denna vinter ska gå an.

Promenera mera.


Jag klädd i Adidas, i Berlin. Hade just landat och passade på att ta selfies istället för att ta mig en liten vila. Senare den kvällen hängde jag på Sandqvist Berlin-premiär, deras största butik hittills! Högg tag i mobilen och tog lite snaps på mina favorit-väskor. Mer om det i ett inlägg som inte är rörigt och en recap på den senaste månaden. 🙂 Efter en natt i Berlin far jag till Köpenhamn och var där i 4 dagar. Hängde med Anders och funderade över hur det kommer sig att Köpenhamn känns som en större stad än Stockholm?

Klädd i världens finaste plagg från Baum und Pferdgarten. Vet inte hur jag ska gå tillväga för att inte ha den på mig för ofta. Tips mottages ej, jag älskar den.

Tove fyllde år i onsdags och i lördags firades hon ordentligt. Några timmar innan så hade jag plockat de sista liljorna på Gullmars. Tove hade också ett par timmar tidigare plockat på sig liljor till sig själv, på Gullmars. När jag småsprang upp för trapporna med liljorna i handen slog det mig hur mycket jag älskar Tove och hur satans glad jag är att hon är en människa som står mig så ruggigt nära. Så nära att man kan höra hjärtslag, andetag och blinkningar typ. Vänner, ändå. Särskilt denna.

OKEJ! Vad vill jag egentligen säga? Jo! Jag har knåpat ihop lite skin-care inlägg (hehe, om man ens kan kalla det för det? Ni kommer att bli chockerade), mina favvo 2hand plagg och även lire boktips. Nu kickar jag igång ett flow av bloggande och ni är som vanligt välkomna att joina lille mig. xx

Flanera

Jag går ju som tidigare nämnt på folkis. Det innebär att mina dagar spenderas i skolmiljö. För mig är det väldigt viktigt att jag avslutar det jag har påbörjat, då jag de senaste månaderna varit i ett tillstånd som tillåtit mig att utföra sådant jag haft ambition att göra. Det är inte frivilligt som jag ett par gånger per år faller ned i djup depression och låser in mig själv tills jag börjar närma mig en topp igen. Då släpper jag allt. Verkligen allt. Jag släpper mig själv, jag släpper jobb, jag släpper studier och jag släpper alla relationer som är av både minsta och största betydelse. Detta har inneburit att jag aldrig riktigt rört mig framåt. Stampat på samma ställe. Det är väl logiskt? Om man hela tiden påbörjar saker men hinner bli sjuk innan man når sitt mål, hamnar man ju på noll igen. Men nu hörni. Jag har återigen hamnat i en period där jag mår ganska dåligt. MEN! Skillnaden? Jag fortsätter, jag orkar. Jag gör det. Jag går till skolan. Jag äter mat. Jag gör. Jag fakkkkking gör det! Kudos!

Jag har i grunden bra dagar. Mina absoluta favoritdagar är de där jag tar en promenad, dricker lite te och läser en bok.

 

Måste börja försöka förstå ”fokus” och grejer. Börjar nämligen själv störa mig på kvalitén på mina bilder. Om någon vill ge mig en snabb online-tutorial är den ju mycket välkommen i min hjärna för att sätta lite fart på de dammiga delarna. 🙂 Lille jag, i alla fall. Sminkfri och glad! Satan vad skönt det är att skippa smink, helst alla dagar i veckan. Inte för att det är ”finare”, inte för att lägga värde i det. Det är så skönt att bara få vara den nakna människan man är utan utomstående krav och grejer.

Tog en promenix där jag bor. Nyinflyttad = massa att utforska. Fick låna min roomies termos (måste köpa en ny, tappade bort min förra. Påminnelse till: self) som jag fyllde med kaffe. Packade ryggan med frukt och en bok. Traskade ut. Gick åt helt fel håll först. Tänkte mig att jag enbart skulle klara mig på Nadias muntliga vägbeskrivning, tänkte vara lite extra… duktig? Ambitiös? Gick ju inte som tänkt. Använde maps. Kan inte läsa en karta, blir stressad när den där rösten skriker att jag ska ”VÄNDA OM OCH FORTSÄTTA TILL..”!! OM JAG NU VISSTE VART JAG SKULLE, SKULLE JAG INTE GÅ FEL FRÅN BÖRJAN, SIRI!!!!!! Äh. Frågade någon. Gick bra. Fin utsikt. Kan vi någon gång prata om hur otroligt irriterande Siri är? Så himla störig.

Om Stockholm tror att jag kommer flytta härifrån någon gång snart måste den få en reality-check så detta inlägg tillägnar jag från och med denna mening till Stockholmstad. Jag kommer inte lämna dig. Inte permanent i alla fall. Jag kommer bo i dig tills jag har sett varje centimeter av dig. Jag kommer fika på alla fik som fått i alla fall 1 stjärna på Tripadvisor. Jag kommer dricka öl på alla sunkiga barer. Jag kommer att fortsätta jakten på bästa tapas-stället. Har levt i en illusion, jag. Det vill jag erkänna. Jag har tänkt att man måste lämna en stad man trivs i för att trivas är att nöja sig och att nöja sig är att bli uttråkad, till slut. Nu har jag ju förstått. Att trivas är drömmen. Här trivs jag. Även om vi kommer skiljas åt för att jag kommer få fnatt och tänka att gräset är grönare i Central Park kommer jag garanterat alltid att landa i att det är här jag ska vara. Faktiskt. Hör mig!

Hemma. Lyssnar mycket intensivt på ett franskt band vid namn: L’Impératrice. Dricker te. I min kultur dricker vi mycket te. På mitt språk heter te: ”chai”. Det som många kallar chai-te är helt obegripligt i mina öron och jag älskar att det är obegripligt. Jag älskar att prata persiska och kurdiska. Jag älskar att jag inte har begränsats till nationer och gränser. Tack för det, mamma och pappa. Så. Jag dricker te, blir påmind om när jag var liten. När vi satt och drack te och åt nötter. Jag saknar mamma mycket. Vi pratar varje dag. <3

Har börjat lägga min nyckel där i. I vad heter det… ljusstaken? Nej? Fan. Kommer inte på. Äh. Det sista jag gör innan jag lämnar läggan på morgonen är att ta en sista titt i spegeln. Då är ju nycklarna precis där. Så slipper jag vara utelåst, är trött på det.

Känns som jag skrivit en uppsats och helt missat syftet med uppsatsen. Vad ville jag säga med detta inlägg? Vet inte. Snackat massa skit. Tycker själv det är mysigt. Ni får faktiskt gärna berätta för mig vad ni skulle vilja läsa här? Kanske gå in på gamla inlägg ni gillat och bara info:a mig om att ni gillar sånt? Jag vet inte. Jag vill att vi blir vänner. xx