Sen vi hördes sist

Har jag hunnit flytta! I lördags, för att vara mer exakt. Jag och David har flyttat isär nu. Det gör mestadels ont och är jobbigt, men det är också fint och nytt. Vi flyttade tillsammans och hjälptes åt och kramades och hade ändå varandra i den processen. Och har varandra fortfarande. David är som nämnt miljarder gånger innan säkert, min bästa vän och nog den finaste snubben jag kommer träffa i mitt liv. Aja! Okej. Nu är jag inflyttad hos två oerhört fina människor, jag känner verkligen att jag hittat rätt. Jag trivs så bra redan.

Efter flytten i lördags så hade Daniel och Emma en liten grill-party, jag missade grill på grund av flytt men anlände blöt av regn och svett efter att ha sprungit runt och fixat och donat tills jag nästan tappat det. Väl på plats korkade jag upp min bubbel och släppte alla tankar på stress för det var ju liksom över. Flytten var klar! Dags att move on i tankeverkstaden. Där är Tilde och det första jag tänker när jag tänker på Tilde är hennes talang i att göra en flawless vinge med alla möjliga typer av färger och former när det kommer till eyeliner. Geni.


Mycket regn, mycket blåst men med Danne och Marcus som DJ spelade det ingen roll, det varmt i hjärta och själ. Hur nice är inte det att ens polers kan spela härliga tunes varje fest? Så oerhört härligt. Också härligt är att Danne och Emma bor i en gammal skola typ, med en superstor tomt. Ser framemot nästa sommar och grillning 3.0. Bra jädra avslut på sommaren ändå om jag ska få tycka något om saken.


David käkade frukost hos mig i söndags. Kände mig så pinsamt oengagerad i frukost-skapandet men vi båda behövde bara få i oss mat omgående, inget mer eller mindre, bara mat. Snabbt. Fortsättningsvis ska jag visa er mina satsiga frukostar.

Var och kollade på lite PS18-kollektioner förra veckan. Alltså vilken grej? Här står man och tycker hösten känns så mörk och grå men i mode-världen är det redan pre-summer? Prisa gudarna. Vem bryr sig om de närmsta mörka månaderna? Varje dag som går är en dag närmre 1a juni. Tog lite bilder där också, vill dela med mig av mina favoriter. Utöver det har jag brutit upp med någon jag ändå tyckt mig stå nära, tyckt det varit lite jobbigt, arbetat mig genom det. Vad mer? Eh. Bokat biljetter till Barcelona! Åker dit själv och hänger lite bland söta spanjorer och spanjorskor, äter god mat och dricker cava i 5 dagar. Jävlar. Jag har det då himla bra! Den föregående veckan har varit fullspäckad och denna vecka kommer vara lika fullspäckad den med. Massa jobb, plugg och sen tar jag en kort paus från det som är min vardag. Puss! Ha en fantastisk måndag.

Enter a title

Att dela känslor

Saker jag aldrig riktigt kan förstå är saker jag aldrig riktigt upplevt. Jag tänker ofta på mina föräldrar och deras väg till Sverige. Jag tänker intensivt och länge på hur det måste ha känts för pappa att mista sin bror som bara var 16 år när han blev mördad i Iraq i Saddam Husseins styre. Jag tänker på hur det måste ha känts att lämna allt man älskat och känt till för att komma till en verklighet som är så overklig och märklig. Jag kommer aldrig första smärtan i att inte få se sitt hem, bekanta gator, grannar, känna doften av nybakat bröd runt varje hörn, höra språket man äger i varje människas mun. Min respekt för mina föräldrar är större än vad alla människor har känt för varandra och livet och döden, någonsin. Jag kan inte greppa det som jag kallar min historia, jag kommer aldrig uppleva den. Istället ser jag i mammas ögon, något varmt och något längtande när jag frågar om vi kanske borde ta en resa till Iran, att vi kanske vågar åka tillsammans, hon och jag, mamani och Nora-joon. Jag vet att hon vänjer sig mer och mer vid tanken av att återvända för varje gång jag frågar. Men jag är heller inte blind inför den smärta det skulle innebära för henne att sätta hennes trötta fötter på den marken igen, vilka minnen som skulle hitta sin väg tillbaka och vilka hon skulle försöka trycka undan i något mörkt och avlägset hörn. Min mamma.

Jag glömmer aldrig vart jag kommer ifrån och inte heller glömmer jag allting som människor runt mig utsätts för, människor som ser ut som mig med föräldrar som levt samma liv som mina. Det är av enormt värde för mig att betona hur mycket jag brinner för att belysa problem och brister som finns i samhället, brister som både jag och mina föräldrar har fallit offer för men som barn och ungdomar som kommer hit fortfarande gör. Jag ser framemot att dela med mig av viktiga tankar och åsikter kring dessa frågor. <3

 

HOLD ONTO SUMMER

Pilotbrillor fast liksom snygga, från Ace & Tate ”Hold onto summer”-kollektion. Vill ha de på nosen hela tiden. Det har jag också! Jag gillar saker som liksom inte bottnar i en trend. Jag är ingen trendmänniska. Jag är snarare en människa som vill klä mig i sådant som består men utvecklas från sin kärna. Därför har ju hela solglasögon-situationen varit väldigt svår för mig. Där stod jag, bland alla möjliga solglasögon som såg ut som att vara tagna ur Matrix eller ja, valfri 90-tals film. ”Jahapp? Vad är det för fel på ett par klassiska Ray Bans?” muttrade jag för mig själv. Jo, felet är väl att varenda gitarrspelande indie-kille insisterar på att dra runt med dem. Slutligen hittade jag rätt, om ni minns. Nu har jag ett par till. Det går framåt. Livet. 🙂



Jag har miljarder tankar och känslor som rör sig runt, runt, runt konstant. Visserligen brukar jag kunna sortera och reda ut dessa genom att skriva lite, men ibland räcker inte det. Jag vill liksom förlika det med något som någon kan greppa på något sätt. Så, jag tänkte att jag skulle plocka fram filmer jag berörts mycket av. Jag tittar inte på film. Om jag tittar på film så ser jag sådant jag sett tidigare. Det är för att jag mest använder film som ett redskap för att känna ännu mer. Och jag tänker inte ödsla tid på sådant som inte får mina tankar och känslor att vibrera för att de är aktiva. Jag är rädd för att inte känna, om det är logiskt på något plan? Skitsamma. Skit i logik.

Först ut är Léon – The Professional av Luc Besson. Har bara sett den 2 gånger med 3 års mellanrum, nästa gång jag ser den blir nog också om 3 år. Jag Jag älskar färgerna, älskar musiken och jag älskar kontrasten mellan alla karaktärer som tillsammans förstärker var och ens egenskaper. Så nedrans vackert. Om ni är intresserade av hur jag ser färg så är det ungefär såhär det ser ut i mitt huvud. Det speglas ofta i hur jag klär mig.



En annan film som satt djupa spår i mig rent psykiskt är Mr Nobody av Jaco Van Dormael. En belgisk filmregissör som också gjort många andra fina filmer. Mr Nobody har fått mig att tänka på livet ur ett enormt perspektiv men också i massa mikroskopiska perspektiv. Av den här filmen har jag burit med mig tankar kring beslut och ödet, jag har landat i hur jag ser på vad jag bestämmer att göra och när jag såg den första gången var jag kanske 17 år. Jag har sett den 7 gånger sen dess och utvecklas ständigt i min förståelse för tankarna bakom den. 



Den tredje filmen som jag vill dela med mig av är Blue is the warmest color av Abdellatif Kechiche. Den här filmen slet tag i precis varje centimeter av mitt känslospektra för att sedan röra om varje hörn och kant av den, slänga ihop allt till en jävla röra för att lämna mig handfallen och tvungen att reda ut allt som fanns kvar. Jag var nog mitt uppe i att förstå om det var så att jag blev kär i tjejer eller inte. Denna film blev liksom som ett starkt och tydligt ”MEN JA!” för mig. Åh. Efter denna film har jag blivit kär i tjejer, jag har berört och berörts av dessa vackra varelser. Jag har känt doften av sötma och jag har fått uppleva hur det är att inte vara i ett maktspel med män. Det har varit så himla vackert men också så orättvist svårt.



Att bli fotad

Första frågan jag får väl på plats på en plåtning är ”är du signad på en agentur?” och jag kan även utveckla mitt svar här mer än ett ”nej”. Jag är inte det och jag har aldrig velat bli det. De gånger jag tackar ja till jobb är det oftast saker jag tycker verkar antingen 1. vettiga eller 2. något där en kompis är inblandad som jag vill jobba med/jobba för. Det var av en ren slump som det hände. Det första jobbet jag gjorde var för 1 år sedan, tillsammans med Ana Londono och This is Sweden som hon drev med sin bror Pablo Londono. This is Sweden är… så otroligt svårt att förklara med enbart ord. Det är konst, det är poesi, det är liv och det är så jävla viktigt. Ett konstant antirasistiskt arbete som har med vässade armbågar tagit en plats i en bransch som är så fruktansvärt snäv och tråkig. Jag är evigt tacksam för det jag fick göra med Ana. <3 Och att det var mitt första jobb präglade mycket av hur jag ser på mode-branschen och dess knasigheter.

av Lars Brønseth för BON Magazine

Efter detta rullade det liksom på lite bara. När jag har plåtats har det oftast varit av tjejer, för tjejer eller som tidigare nämnt; för något jag tycker är värt att ställa upp för. Och ibland för att jag har behövt pengarna, haha. Bland de trevligaste upplevelserna har varit bland annat när jag fick äran att gå för Ida Klamborn på Fashion Week i vintras.

Under denna visning fick jag också träffa Sara och Juliet för första gången (klicka på deras namn för att komma till deras Insta-konton). Sara hade jag crushat på sedan evigheter tillbaka och Juliet fick jag en instant crush på. Vi gick även för Berggren Studio förra veckan. Så himla trevligt. Stämningen på denna visning var precis som självaste Ida är – varm, gosig och helt underbar. Massa tjejer som inte såg likadana ut eller hade samma storlekar, massa kärlek och massa pepp. 

av Olof Grind för The Forumist

Här jobbade jag med den fantastiska Olof Grind för första gången. Jag hade träffat Olof genom gemensamma vänner och beundrade verkligen hans jobb, så när han hörde av sig och frågade om jag vill fotas för The Forumist förstår ni att mitt hjärta slog ett extraslag. Det är otroligt att jag omges av så kreativa och talangfulla människor.

av Pauline Suzor för Make it Last

En plåtning med Mikaela som också bloggar här! Hjärtat. Tycker om Mikaela och Pauline så mycket. Och Make it Last också, för den delen. Denna plåtning är nog min absoluta favorit. Två grymma tjejer som gör så mycket gott i dessa kretsar. Tack för det.

Utöver dessa jobb har jag gjort en hel drös annat också. Jag har plåtats med Sara en gång, vilket var en upplevelse jag bär med mig hela livet. Det mest kommersiella jag har gjort var mitt jobb för IKEA i vintras/våras. Det var också skoj, men det roligaste är de små och intima jobben. Jag har en väldigt stor plåtning som börjar närma sig och sedan lite jobb hit och dit närmsta veckorna som ska bli hiiiiiimla kul. Det viktigaste för mig är att alltid få äga min kropp och få vara Nora. Jag tänker liksom inte gå in och vara en modell, jag vill vara där för att jag är jag och inget annat. Det har gjort mycket för hur jag ser på mig själv. Jag har lärt mig att stå på mig, att tjata, att visa att jag vet vilket extremt högt värde jag har. Stundvis och de gånger jag castats för riktigt stora jobb och inte fått dem har jag kunnat bli lite knäckt, det är liksom jobbigt för att under de tillfällena är det ens utseende som ratas på något sätt. Lyckligtvis vet ju jag hur smashing jag är, så numera rycker jag mest på axlarna och fortsätter ta snygga selfies, hehe. Allt detta har skett på 1 ynka år, jag är under ständig utveckling. Hoppas ni vill joina lilla mig. Hoppas tisdagen blir dunderbra. x