Hållbarhet med Tradera Trend

I torsdags fick jag möjligheten att vara med och delta på en pressfrukost för Tradera Trend och Doktor Bahareh Zamini. Tradera har tillsammans med Avfall Sverige gjort en undersökning som visar att fler och fler människor faktiskt handlar mer på second hand. Jag tror att de flesta som följt mig på Instagram eller känner mig på något plan vet om att jag förespråkar ”köp inte nya kläder, det finns så mycket som fortfarande kan användas och vill köpas”-mantrat. Alltid. Kan bli irriterad på vänner och familj som konsumerar massa nytt och jag har nog ändå lyckats leda människor ett steg i rätt riktning i mina dagar. Hur som helst. Jag tyckte det var så himla intressant och hade gärna suttit där i 2 timmar minst och hört om hur vi människor klantat oss men att, hör och häpna, VI KAN VÄNDA PÅ DET!

På plats fanns även Make it Last som kombinerar mode och hållbarhet, de har ett öga för det där. Så utöver att få höra mycket viktig statistik och synvinklar fick vi också ta del av lite av höstens trender med second hand som en liten utgångspunkt.

Bilderna i detta inlägg: http://makeitlast.se/2017/09/04/make-it-last-teamed-up-with-tradera-for-a-second-collection/

Jag vill nog gärna lyfta det som har gått framåt rent hållbarhetsmässigt och försöka ge lite pepp till att ta till sig av att någonting faktiskt händer när människor tänker till. Bland annat fick jag veta att 4 400 second hand plagg får ett nytt hem varje dag tack vare Tradera. Så! Himla! Bra! Doktor Bahare Zamini informerade oss även om att återbruk av kläder minskar miljöpåverkan med hela 50%. 70% av ett klädesplagg miljöpåverkan ligger i just produktionsfasen*, så ni förstår nog då hur illa det är att det massproduceras kläder som vi människor nöjt köper.  Så ofantligt stort och viktigt att veta hur ens konsumtion påverkar miljö och människor.

Jag tänkte knåpa ihop ett inlägg med mina egna second hand-favoriter i veckan för att boosta detta tänk ännu mer. Och jag blev så taggad på att ge mig ut och hitta mig några höst-babies!

 * Siffrorna är från Tradera och Avfall Sveriges undersökning från juni 2017.

Enter a title

Hjärtan

Hej! I skrivande stund har jag en cigg i mungipan och känner mig som Samantha i SATC minus det livliga dejtinglivet och alkoholen och New York. Okej så med andra ord, en 22 åring i Stockholm en söndagskväll. Det var ju ändå oförskämt länge sedan jag skrev här och jag kan i alla fall meddela att jag har saknat att skriva av mig på er. Inleder inlägget med det bästa i livet just nu: mig själv. Har på mig en tröja från Samsøe & Samsøe, byxor från MiH Jeans och så snygga örhängen från Lara Bohinc. Tänkte att detta inlägg får bli en reflektion kring helgen som varit innan jag ger mig in på storheten som var Fashionweek. 🙂
I fredags mötte jag upp Tove och Lovisa efter att jag gått en visning för Tove Berggren och Berggren Studio på Berns. Det var ett bra tag sedan jag var ute och framförallt länge sedan jag drack alkohol och jag var nog lite nervös över hur jag skulle känna runt det beslutet. Det var så mysigt att hänga och göra det till en speciell grej och inte alls ångestladdat som jag hade föreställt mig. Försökte ta bra bilder men det var omöjligt av diverse anledningar. En av dem var att jag inte kunde hålla mobilen stilla för jag skrattade för mycket. Classic. Älskar att skratta. Unik grej med mig. En egenskap nog bara jag har. Haha. 

I lördags mådde jag ganska dåligt och det första jag gjorde på morgonen var att sätta mig i duschen och göra en ”dra på supervarmt, smeta in ansiktet med något gott som ska göra under, gråt lite”-move som jag gör när jag mår riktigt jävligt. Som man gör ibland, liksom. Annars är väl något fel. Hur som helst, så satte jag mig på balkongen för att försöka klura ut vad jag skulle göra av min dag när den inte blev som det var tänkt. Jag var nog ganska upprörd och irriterad så min instinktiva tanke var åka ut någonstans själv för att kunna sura. Lyckligtvis har jag kommit långt i min personliga utveckling och har förstått att människor runt mig är nedrans bra på att få mig på gott humör. Med det i tankarna skrev jag till lilla gänget och frågade om någon ville med till Bergianska Trädgården. Klart någon ville.

Det var så viktigt att få göra detta, kände jag i efterhand. Jag behövde verkligen bekräftelse kring mitt värde och mitt sammanhang, behövde känna att jag tillhörde och behövde bemötas av den värmen jag bemöttes av. Jag kan inte börja att beskriva hur tacksam jag är över att jag har dessa pinglor i mitt lilla, lilla liv. Jag har mått så himla bra senaste tiden men i lördags peakade jag botten-mående. Och den har ett fast grepp om mina tankar och känslor, det måendet. Jag vet att det inte är permanent och jag vet att det kommer att kännas bättre. Så dessa två dagar är något jag tänker mycket på, använder som exempel för att övertyga hjärnan om att livet är … fint! Jag har människor som älskar mig, uppskattar mig, ser mig, hör mig, förstår mig, rår om mig. De består. Det är sånt man får lägga energi på. Ok? Cool!

Lite senare den kvällen möttes vi hemma hos Daniel och det var ju inte alls illa. Nej. Riktigt fint var det, faktiskt. Jag har skrattat mycket denna helg. Plus minus 0 liksom, eller vad man nu säger. Det är ju underbart. Puss, herrå!

”Poems don’t always have to rhyme, you know.”

 Rent känslomässigt känns det som att hela livet är Lisa Ekdahls ”Lisa Ekhdal”-platta. Mjuka toner, en viskande och lockande röst. En fin hopplöshet för att jag uppe bland moln. Naturligtvis blandat med allvar inför att ständigt arbeta för att få fortsätta känna denna känsla av lockelse och sammetslena vågor som sköljer över mig minst 1 gång om dagen när jag tänker på hur jag känner. 


Om den var en färg skulle den vara: #EFBBCC. Så behaglig. Liksom långsam fast i rörelse.


Om den var en plats…


November i Paris. Känner mig, liksom, redo. Jag kan inte riktigt sätta fingret på vad jag är redo för men jag är bara så kittlande redo för det mesta som kan tänkas dyka upp på vägen. Lika redo som en huvudstad är för alla dess springande, sprudlande, irriterade, arga, ledsna, glada, uppgivna, hoppfulla små själar som hoppar av och på tunnelbanor och bussar. Min november i Paris för 2 år sedan var min bästa november här i livet. Paris är staden jag drömmer om att kalla mitt hem. Såååå klyschigt. Men ni fattar inte. Ni kommer fatta! Ska ge er en utförlig beskrivning av hur vackert det är när jag bor där.  (bild: tumblr)

En film? Moonrise Kingdom av Wes Anderson. Alla dämpade färger som blandas med det gula, röda och orange i en overklig symbios som ändå känns som min verklighet. Ungefär såhär ser det ut i min hjärna, för att fortsätta på Wes Anderson:

Om mina känslor skulle ta mänsklig form…

Magnus med badbomb från Lush i fejset. Ha! Ho! Ah! Mm! Woah! Så långt räcker mina ord. x

”KNÄPP SKJORTAN!”

En gång fick jag ett DM om att jag borde knäppa min skjorta på bilder… Jag blev nästan rörd? Tänkte personen kanske att jag skulle frysa? Säkert något omtänksamt, men jag var snabb på block-knappen. Instagrams bästa funktion. Att blocka. Lyssnade tyvärr inte heller. Tycker det är något himla fint med stora, uppknäppta skjortor. Också mycket somrigt. Inte för att en uppknäppt skjorta kan råda bot på höst-ångesten som smyger sig fram fast med otroligt ljudliga fotsteg. Kan väl låtsas.

Kan ibland bli ledsen och fundersam när jag får så himla konstiga kommentarer som ofta rör min kropp. Min relation till min kropp är komplex nog och jag har inte utrymme för andras åsikter eller tankar om den. Jag vet ju också att jag har en väldigt normativ kropp förutom faktum att den inte är vit. Jag tycker om att utmana mig själv och min omgivning, se vad som klämmer människor på tårna och vad folk kan roll with utan större bekymmer. Det som oftast är det största bekymret för människor är att jag faktiskt älskar hela mig. Som att det inte är jobbigt nog att vara ung tjej i samhället. Tänker inte på det så ofta, bara i några minuter när någon tråkig jävel vill att jag ”knäpper min skjorta”. Vill knäppa dem på näsan, bara. Äh. x

v. 35 och FW

Förra veckan var jag nog stressad som aldrig förr. Stress i kombination med ADHD brukar för min del resultera i att jag tackar ja till allt och är redo att finnas tillgänglig överallt, vad det än må gälla. Känns som jag sprang ut på massa ärenden fast jag minns bara enstaka av dem. Bland annat satt jag på Café Jarla och tittade på när ett gäng tjejer pyntande inför en överrasknings-cava-drickande-födelsedag. Hon fyllde 50, kvinnan som festen var ämnad för. Mm, kvinnnor, nog. Inte tjejer kanske. Äh. Jag satt där med mitt kaffe och havredryck som inte var iKaffe, vilket innebar att det skar sig något enormt i min lilla vita mugg. Syftet med att sitta där var inte enbart att vara läskig och observera människor utan också att träffa Frida som är min nya plugg-partner inför högskoleprovet. Tog en kass bild för att skicka till mamma.

Jag har sprungit omkring och plockat kläder inför Fashionweek som är DENNA VECKA. Jag är 1. livrädd 2. jättetaggad 3. stressad 4. sjukt taggad 5. taggad. Jag ska gå en visning bara, vilket är mycket nog för en som jag som inte är modell och det ska nog bli det allra roligaste. Och kanske åka till Berlin på fredagen men jag vet inget ännu. 

Tove är hemma från Thailand där hon spenderat 2 veckor med sin syster i så oerhört vackra miljöer. En person man verkligen vill resa med för att fylla sin tid borta med upplevelser. Vi drack cappuccino på trapporna utanför konserthuset på Hötorget och avnjöt sol. Vidare pratade vi länge om … LIVET. Va! Vilken grej! Känns som att jag och Tove är mycket på samma bana i livet även om våra banor skiljer sig åt något enormt. Tove gör mig glad och ger mig lugn, det kan gudarna veta att jag har ett stort behov av. Det var så fint att mala på om hur mycket man växer ständigt, om mål och drömmar, om ambitioner, om saker som skaver, om saker som är underbara. Jag vet inget bättre än att få dela vardagsprat med någon som lyssnar och med någon man vill lyssna på.

Annars?!? Varit i skolan från 9-15, gått i terapi och försökt varva det med att – ta hand om mig själv -. Jag trivs mycket bra med min vardag kan jag passa på att tala om. Så skönt. Denna vecka kommer som sagt endast röra sig kring FW och hela karusellen, typ? Får se om jag ens orkar göra annat än att insupa alla intryck. x