Drakenberg Sjölin

I torsdags kom jag hem till ett supergulligt paket. 3 fina smycken från Drakenberg Sjölins höstkollektion. Är nog inte den som bär smycken så ofta, tills jag såg dessa skönheter.

 Blev helt totalt superkär. Särskilt i halsbandet, det kommer nog bli ett smycke jag aldrig tar av mig. Älskar enkelheten och älskar att det är kvalité på det. Annars får det vara. Drog på mig de stora örhängena ur Together-kollektionen. Tycker de var så otroligt vackra, älskar att det är två delar som sitter ihop. Så enkelt och elegant och tidlöst. När de väl var på och jag hade hoppat i en svart byxdress åkte jag för att träffa min familj som var i Stockholm över dagen.

Bam! Sådär snyggt kan det bli en torsdag. Puss!

Enter a title

”GLÖM MIG”

Har börjat lyssna på ljudböcker. Bra grej. Och den första boken jag valde att lyssna på var ”Glöm mig” av Alex Schulman. Har inte hunnit lyssna så mycket, kanske halva boken bara men det lilla jag har hört har berört. Det är fint hur Alex kan skildra små händelser med en sådan storhet, med en sådan känslighet att hela hjärnan vibrerar av intryck. Jag har gråtit från början fram tills varje gång jag pausar. Det är inte tårar av ångest eller förtvivlan utan snarare tårar av lättnad, att det finns ord på det man har känt. Jag pausar bara för att det är så mycket som måste tas in.

Jag tycker om att känna och saker och människor som inte väcker känslor i mig är skrämmande. Ibland är det svårt att själv förstå vad man känner eller vad man har känt under sitt liv. Flera underliggande, bakomliggande, smygande känslor kan komma ikapp ibland bara för att man inte hunnit bearbeta dem. Då är det himla skönt med författare som kan hjälpa på traven.

Det är inte första gången jag närmar mig Alex Schulmans ord i form av skrift. Jag läste ”Tid” i våras som han och Sigge Eklund skrivit. Även den var en känslomässig resa, ett äventyr som öppnade upp för många nya insikter och dammade av gamla funderingar. Även om jag egentligen bara minns Alex delar.

I klädväg

Okej. Jag är fortfarande och feelar the grounds just nu rent bloggmässigt, så bear with me. Det behöver väl inte nämnas att jag är upp över öronen förälskad i kläder och stil och enkelhet? Bra. Dåså. För att introducera er lite till vem jag är i kläder och accessoarer så tänker jag använda mig av ett uttryck: less (!!!!!) is more. Jag är den i gänget som står och funderar över huruvida jag ska ha den vita t-shirten eller den andra vita t-shirten beroende på sömmar och längd och … känsla. Det är så mycket i kläder som är känsla. Det bara känns rätt eller helt fel. 


Nyligen så lämnade jag denna väldigt fyrkantiga syn på kläder och vidgade mina vyer lite (läs: väldigt lite, förvänta er inget storslaget). Nämligen med ett par gröna byxor! Hör och häpna. Dessa från Axel Arigato är mitt livs bästa köp, tror jag. När jag kliver av tunnelbanan och ska ta den dagliga walken förbi alla som ska rusa in i trafiken, har jag helst dessa braxor på mig. Svassar omkring med en sådan självsäkerhet. De sitter som en smäck, och är tillräckligt utstickande för mig för att jag ska känna mig fräsch och tillräckligt bekanta för att jag ska vara bekväm och trygg. Perf! Matchar helst dessa med… allt. OK!


Något som också skett denna sommar är att jag köpt ett par solglasögon. Alltså, jag har aldrig ägt ett par. Jag har nog tyckt att det är lite obehagligt. Både när andra bär de och när jag själv prövat. Men i år tänkte jag att det var dags att växa upp och ta sig i kragen, fixa ett par ordentliga. Sagt och gjort, letade nog i ett par dagar innan jag stötte på dessa utsökta par. Svarta, matt båge, lagom täckande över ansiktet och ja, ni fattar. Från Le Specs, modellen: no smirking. Enkelt.


För mig handlar det aldrig om att sticka ut, eller göra något intryck. Snarare helt tvärtom. Jag vill vara så intetsägande som möjligt egentligen. Smälta in lite, ge en chans till att se bortom de detaljer jag valt att lägga energi på eller vilka örhängen jag valt. En noggrann enkelhet som har gett mig huvudvärk alldeles för många gånger. Har konstiga regler för mig. Bär aldrig regler såvida det inte är Calvin Klein eller politiskt motiv. Inga örhängen om jag har nagellack. Inget nagellack om jag har örhängen. Tror ni hajar. Det är mycket. Allt det ska jag se till att förmedla vidare, alla små idéer jag har och som har bidragit till att jag klär mig … snyggt. Det gör jag nog, det ska jag få ha. Puss!

Helg i STHLM och inte GBG

Hej! Måndag. Denna vecka börjar jag på folkis igen och ska även börja knega lite. Jag jobbar som lärarvikarie och tycker det är suuuuperroligt. Ska försöka varva det med skola och lite annat jobb. Som det verkar nu ska jag gå två visningar på Fashionweek och det är ju ganska spännande tycker jag. Särskilt då jag bara gått en gång, i vintras. För Ida Klamborn, en yyyynnest. Så kul. Tack Ida! Hur som helst. I helgen gjorde jag nog inte så mycket. Där uppe ser ni mig i BBseaweed masken från Lush, morgonrock och en go’ balja med grönt te (nä, men enorm kopp ändå).


Mötte upp Jonas och Lovisa i Hornstull där de skulle slänga i sig käk och jag sällskapade snällt och badsuget. Vi traskade vidare till Långholmen. Jonas står där på en gren och försöker få mig och Lovisa att hoppa i för att se om han kan ta första doppet för dagen genom att hoppa i från grenen. Han ville alltså ha en försäkran om att han inte skulle slå i huvudet på en sten, vi skulle spana. Lovisa sa prompt att hon absolut inte tänkte försäkra något medan jag som vanligt skrek entusiastiskt: ”GÖR DET! GÖR DET! Lita på mig, det går bra!”. Det hände och Jonas lever än idag. Bra va? Jag var dock inte hundra prolle säker på att det skulle bra, äh.

Traskade på vidare hem till Magnus. Eller OK, nej. Tog 4an över Västerbron och hoppade av. Det är inte nämnvärt långt från Långholmen till Fridhemsplan men jag kan bli riktigt utmattad av att hänga i sol och bada. Väl hos Magnus lagades det mat och Magnus droppade visdomar likt Ernst Kirchsteiger. Till exempel så stod han och skivade dill och lutade sedan huvudet mot skafferiet för att försiktigt påpeka att: ”här kan man luta huvudet när man hackar grönsaker”. För mig är Magnus lite som Ernst, börjar jag inse mer och mer. Absolut inget fel med det. Verkligen helt tvärtom. Jag vet inte hur bra ni är på att läsa ironi, jag hoppas innerligt att ni är proffs.

I och med att jag slutat dricka mig till berusning blir mina helger stillsamma. Sover stabila 8-9 timmar per natt och det har gjort mig mycket gott! Hoppas ni haft en fin helg. Det kan jag till och med önska er som såg Frank Ocean och The Blaze på Way Out West. 🙂 x

Mitt 22:a år på jorden

Hej! Fölsedagsbarnet i egen hög person med (såklart) en cigg i munnen, vad annars liksom? OBS: rökning dödar. Fyllde 22 i lördags men firade mig nog mer på fredagen. Har aldrig varit en person som firar sin födelsedag nämnvärt mycket eller storslaget, så det fick bli så även i år. MEN, jag ackompanijerades av mina fantastiska favoritvänner även kallade Gryningsgänget och går även under namnen: Lovisa, Tove, Svante och Jonas. Detta var alltså fredagen, dagen innan jag blev född och blessed denna jord med min närvaro.

Är uppenbarligen ingen rutinerad eller bra bloggare ännu eftersom den enda bilden jag har är en bild jag tog för att visa mamma vad jag åt då hon var mycket nyfiken. Så ja, en bild på Brunch @ Greasy Spoon på söder som jag älskar (!ÄLSKAR!). Jag åt rökt lax på rösti med rödbetshollandaise och pocherat ägg, en liten fruktsallad och sen sånt man dricker och så. Fett. Sedan traskade jag och Lovisa och Tove till Humana för att kolla in kläder. Jag har 20% rabatt hos Humana hela hösten nu då vi är bästisar (haha) och plockade på mig ett par adidas braxor och en adidas tee. Förträffligt!!


Haha. När jag var liten brukade mamma ge mig en liten dask på ryggen när jag hade dålig hållning. Skulle ju behöva det nu med. Hur står man egentligen? Men fan vad snygg man är trots dålig hållning. Här har jag nog precis poppat en flaska bubbel och dragit igång ett tack-tal och ”jag älskar er tack för att vi firar mig puss puss” och sånt. 🙂

Det var min pre-birthday-firande men Lovisa sken som en sol. Har man ens sett något så snyggt? Det är ju en ynnest att ha så fagra vänner. Härliga att titta på OCH umgås med. Alltså? Va. Orättvist. Mot alla andra. Sorry. Efter detta så stack alla till F12 och jag stannade kvar hos Jonas och vi hängde där ett tag. När jag kom hem in på morgonen så möttes jag av:


ETT CITRONTRÄD?!?! Som jag fick av David. Blev SÅÅÅÅÅÅHÄÄÄÄÄÄR <- glad. Så glad. Så där satt jag och drack kaffe och luktade på blommorna och skrev fölsedags-dagbok. Sen blev jag firad av Magnus!!! Och det vet ni redan för allt hamnade i knäpp ordning, då jag är en knäpp person. Puss.