22 på riktigt

AH! Titta vilken fiiiiin. Har nog aldrig tagit en finare bild? Mangsy + favoritblommor = <3. Vaknade suuuuperdupermegaledsen på min födelsedag den 5e augusti och hade liksom verkligen fattat att jag är 22. Ingen åldersnoja överhuvudtaget måste jag inflika. Snarare insikten om att jag är 22 men nog levt ett typ 40-årigt liv med tanke på alla erfarenheter och upplevelser. Det slår en ibland att livet inte har varit en dans på… rosor. Eller jo; en lång dans på rosor med massssvis av taggar och törnar som gjort ont. Men. Äh. I alla fall, så åkte jag hem till Magnus och blev på 1% bättre humör bara av att gå upp för trapporna och öppna dörren till hans lägenhet. Alltså verkligen, så mycket gladare just den sekunden om än fortfarande väldigt nere. Och DÄR stod Magnus precis lika fin som alltid, med lika busiga och och blåa och betryggande ögon. <3


Alltså detta är då gulligaste jag sett. Som att titta på socker som smälter långsamt eller något, det är ju så SWEET. Notera att det droppar massa från lilla marängtårtan och notera ÄVEN att Magnus har tryckt alla bokstäver med potatis som man gjorde när man var ett litet barn? Fick ont i hjärtat av hur himla fint det var, alltså det går inte upp för mig att jag får ta del av Mangs närvaro eller att jag får dela min födelsedag med Magnus eller alltså. SATAN. Jag kan inte alls sätta ord på dessa känslor. Äh. Jag älskar dig!!!
Ja!!! Det absolut vackraste facet jag sett. Sedan tittade vi på Little Miss Sunshine och jag grät massor och fick kramar och pussar och fick bada och sen sova tidigt. Helt perfekt födelsedag, trots omständigheterna. :’)

Enter a title

Smakar gott i hjärnan

 Tove på Trädgården tidigt i år. Tove är då nog en av de människor som utstrålar ”I’ve got my shit together” och en sån man tänker aldrig spiller mat och en sådan som alltid ser lite… sammanhängande ut? Konstigt beskrivet. Hon är med andra ord en person jag gärna hade varit om jag inte var Nora. Tack Tove <3

 Hjärtat är rött och sitter till vänster, arbetare förena er, etc etc etc. Ni fattar grejen. Första maj var en mycket varm dag. Både temeperaturmässigt och i stämning. Tack alla som dagligen orkar arbeta för mänskliga rättigheter och att livet i övrigt skall vara drägligt för alla. Tack <3

Lovisas första bad för året (tror jag? Faktiskt inte ens frågat men det känns som det var det) den 27e maj. Jag stod faktiskt bara bredvid och sympatiskrek lite för att det verkade vara så sablans kallt. Fotade lite. Här kämpar sig Lovisa upp. Lovisa är lite mer som en fantasi-varelse. En sådan man tänker sig skulle kunna vara vart som helst, när som helst, i vilken miljö som helst och bara klara sig OCH (!!!) ha KUL. Älskar Lovisa. Mycket. Tack <3


På Götgatsbacken finns en mycket behaglig bokhandel. Jag har nog bara köpt en enda bok där under mina två år som Stockholms-bo men det gör det inte mindre av en favoritplats. De mest rogivande miljöer som finns är 1. bibliotek 2. bokhandel 3. affärer som bara säljer delikatesser som oliver och ostar och olivolja. Gud så härligt. Kan jag inte bara få bo på valfri bibliotek? Tack Stockholmstad. Omgående. Kan vara rökfri och är djurfri. Samt snäll. Hör av er!


Jonas och Sarah ligger och sussar sött i min favoritlägga: Jonas lägenhet på Östgötagatan som är sådär superpassande nära Trädgården på somrarna och Under Bron på vintrarna. Så angenämt. Jonas är som ett syskon för mig, finns liksom inte mycket mer att tillägga för allt är ju så obehagligt självklart med syskon-kärlek. Sarah är en person jag ser som oändlig och tidlös. Kan inte riktigt sätta fingret på känslan. Men det är som att allt går att lösa och löser sig och alltid blir bra tillslut, den typen av aura. Ni vet? NI VET. Tack <3

Där är jag på ett event för Nöjesguiden. Glad och 3 öl deep. Minns att jag hade klätt mig redigt snyggt den kvällen men alldeles för varmt. 3 öl deep och dans i kroppen och en manchester-jacka resulterade i känslan av solsting. Väldigt, väldigt, väldigt kul dock. Solsting kanske inte är så illa om man är 3 öl deep och glad? Skoja.


Denna dag hade jag och David gjort slut. Det var fruktansvärt jobbigt och det första jag gjorde efter 0 timmar sömn den natten var att ta bussen till Jonas och tjöta om: ”SINGEL I CITY!” fast jag egentligen mådde riktigt jävla apdåligt. Jonas slängde i sig en burgare och plockade ut vinboxen ur kylen och så traskade vi till Vitan. Där satt vi och prata om bland annat mitt lilla trasiga hjärta och åt mat och sen gick vi ut någonstans. Suddig dag. Slutade mycket fint ändå, på något sätt. Nu sitter man ju här. Ändå redigt hel. 


Detta var ju bara häromveckan. Jonas, Lovi och jag hade satt oss vid Tanto och snackat skit och hängt i vanlig ordning. Inget stort men ändå störst i världen. Och där är Magnus! Jag kör väl vidare på att försöka sätta ord på vilka dessa dårar är för mig då!! Magnus har jag känt lika länge som jag känt Jonas och hela gänget men lärt känna ännu, ännu mer senaste 1,5 månaden. Mangsy tycker jag mycket om. Dagarna kan inte sluta dåligt om dem inletts med att jag vaknar bredvid Mangsy och får en kopp kaffe jag inte dricker upp och allt. Äh. Ni fattar.  Tack <3

Mangs badar. Jag satt på stenen där och sedan satt vi där tillsammans och jag semi-badade antar jag för vågorna sköljde upp över allt förutom på huvudet. Var lite rädd för att halka ned ofrivilligt men då satt Mangsy bakom mig och höll ett hårt grepp om mina gåshud-prydda armar. Tack <3

En sista bild på Jonas, mig och Svante. Svante… är som typ en gudfar. Liksom, han ser alltid till att man är cool. Lugn. Att man simmar lugnt. Frågar alltid hur man mår, en puss eller två på pannan. Min älskade.

Ja men det var väl det. Livet. Och så. Puss!

Självbild

Tänker ofta och intensivt på vilken typ av person jag är. Anledningen bakom dessa malande tankar är då inte en dålig självbild, snarare tvärtom. Jag tänker mig att jag hela tiden måste hålla mig i takt med hur jag förändras och formas om. Ibland sker så mycket i en att man inte ens reflekterar över den person man blivit och jag kan tycka att det bidrar mycket till känslan av att vara väldigt vilsen. Istället, väljer jag att tänka på mitt sätt att vara, hur jag förhåller mig till världen runt mig och huruvida jag vill förhålla mig mer eller mindre till den.


Jag älskar mig själv. Och det har inte varit en smärtfri väg till att uppskatta allt jag är. Både det som kan ses som riktigt ont och det jag själv tycker är det godaste i världen. Jag älskar allt med allt jag är. Och för att komma dit har jag genomlidit ätstörningar, självskadebeteenden och destruktiva förhållningssätt till människor. Jag har varit störst, bäst och vackrast samtidigt som jag varit minst, sämst och fulast i mitt egna huvud. Totalt vilsen i en härva av att desperat försöka uppnå ett lugn i mig själv och pressen att inte vara för platt. Denna rädsla för att aldrig räcka till har nog ätit upp mig och spottat ut mig till jag varit en ful massa av ännu fulare tankar och känslor. Men nu står jag liksom här och älskar allt jag gjort och allt jag kommer att göra. Känner sällan ånger för jag vet att sådana känslor bara finns i mig för att göra mig illa. Man får jobba mot det, man får liksom trilskas med sig själv, övertala alla konstiga röster i en som försöker lura in en i små mörka tankebanor. ”NEJ TACK!”, typ.


Finns ju så himla mycket att älska och uppskatta i sig själv. Allt från hur man går, skrattar, äter, snarkar, gestikulerar, låter blicken flacka ibland när man är helt uppe i andra tankar, slarvighet, noggranhet, musiken man lyssnar på – ja, ni ser ju. Jag är fantastiskt stolt över hur jag åstadkommit kärlek och förståelse inför den viktigaste i mitt liv: JAG!

Pussar och kramar!

Gagnef 2017

Mitt första år på Skankaloss i Gagnef. 3 dagar och 3 nätter ute vid Gagnef folkpark, i sådan himla mysig miljö att det nästan blir overkligt att tillbringa tiden där med att festa och vara i en intensiv stämning. Jag valde klokt nog att jobba lite under festivalen i utbyte mot biljett och förmåner som att lära känna massa härliga människor och få ett nytt perspektiv på festival-livet. Tog en enda bild och det var bilden ovan när jag och Jonas blivit upplockade av Anton och Martin i Borlänge, på väg till Gagnef med en cigg i handen genom bilrutan. Allas exalterade tjatter i bilen, Borlänge-gänget pratade gamla minnen och jag lyssnade så oerhört nöjt. Blir oftast alldeles varm inombords när jag hör andra prata om hyss och stoj de haft för sig tillsammans som små, sedan bejaka samma personer umgås än idag, det är väl då något mycket vackert över sådana livsöden? Ja.

Det absolut mysigaste och finaste måste vara att se så många människor på bryggan nere vid vattnet stampa, skratta och tjuta av glädje till musik som säkert ekade ändå ut till slutet på Gagnef-skogarna. Att komma uppifrån och skåda folkmassan där nere, trängas med många (måååånga) människor ner till bryggan för att känna samma typ av barnsliga glädje gav mig nog gåshud minst 3 gånger (OBS: får inte gåshud så ofta såvida det inte är gåshud av kyla). Det är då en fröjd för lilla hjärtat att se sina vänner smila stort varje gång man vrider på huvudet för att nicka instämmande att ”ja jävlar du, detta var inte dumt va!”. Mina favorit-nickar. Ett samförstånd om att allting är toppen på precis alla plan. 

Tyvärr så mådde jag inte fullt lika bra hela festivalen som jag gjorde första dagen. Jag hade varit på plats två dagar innan redan och skulle spendera ytterligare tre dagar och nätter i sällskap med många människor, vilket ställde till det för mig ganska rejält. Är en människa som behöver mycket tid för mig själv för att samla alla intryck och konversationer i hjärnbanken, vilket är svårt när man befinner sig på festival. Så jag bestämde mig för att sluta dricka och lade mig relativt tidigt varje kväll och jobbade mina pass med stor tacksamhet. Sist jag var på festival var jag 18 år och inte så hajj på att lyssna på hjärnan och känslorna, så jag förmodar att ”egen-tid” knappt existerade i min ordbok och jag sög upp varje sekund av social stimulans. Nu känner jag mig själv betydligt mycket bättre och förstår att jag inte riktigt klarar av en sådan intensiv miljö. Lesson learned. Ändå väldigt tacksam och lycklig över en väldigt, väldigt, VÄLDIGT härlig upplevelse i mitt favoritlandskap: DALARNA

Medan jag skriver detta dricker jag en kopp kaffe och lyssnar på Ted Gärdestad, tänkandes på mina fantastiska nära (jajaja jag är en amerikansk romantisk komedi, vadådå!!). Jag är dagligen så tacksam över att ha hittat rätt sammanhang och rätt människor i mitt liv. Så förbaskat skönt att vara förbi tonårs-stadiet i livet där man var omedveten om hur vilsen man var. Nu vet man och omfamnar snurrigheten tillsammans med andra som nått samma insikter, de funkar lite som åksjuketabletter. Snurrigheten lindras i deras sällskap. Vad är det man säger nu igen? Jo, TACK!!!

Pussar och kramar.

 

Ny i bloggvärlden

Foto av: Lars Bronseth för BON Magazine

Hej!

Mitt första blogginlägg. Inte någonsin, förstås. Har likt många andra haft en liten blogg när jag var en liten vilsen tonåring. Nu är jag inte så liten och inte heller så vilsen. Skönt va? Tänkte på något sätt försöka få in er som läser med i mitt huvud och det som utspelar sig utanför. Vem är jag, då? Svårt att svara på, oerhört stor fråga. Det är alltså mitt face ni ser där uppe. Bra start, tänker jag! För övrigt är jag 21 somrar gammal och bor i Sveriges huvudstad (10 poäng till den som listar ut den.). Om dagarna umgås jag med mina fantastiska vänner, skriver dagbok, äter gott, dricker gott och röker kopiösa mängder cigaretter som konsekvens av alla föregående nämnda aktiviter. Det är gott.

Det är inte det enklaste att försöka få grepp om vad jag kommer skriva om, men jag har någon typ av idé. Det mesta kommer röra sig som skrivet ovan; det som rör sig i mitt huvud. Allt från kläder, mat, häng och funderingar kring saker jag observerar hela tiden. Som ung, icke-vit tjej tror jag även jag kan bidra med många nya perspektiv så jag vill verkligen ta mig tiden att dela med mig av även det. Jag har gjort så himla mycket under mina 21 levande år, jag vet inte riktigt i vilken ände jag ska börja och jag tänker att allt sådant kommer vävas in i inläggen pö om pö. Just nu har jag sommarlov med undantag för lite modelljobb hit och dit, så jag tar allt lite som det kommer. I höst är jag tillbaka i skol-rutiner och jobb igen. Då blir det styr på även tankarna. Fram tills dess får ni avnjuta en degig sommarlovs-hjärna.

Hoppas vi råkar på varandra ofta här. Det vill jag verkligen. x