1, 2, 3 – testing

Sveper med trasan över de tre månader gamla orden. Dammsuger försiktigt runt hörnen på bilderna och dammar av micken (tangentbordet). Hörs jag? Vi provar. Jag är väl medveten om att publikskaran inte är enorm och att biljetterna kanske inte riktigt säljer slut vid det här laget men det hindrar mig inte att ge det ett försök. Jag har nämligen en kamera! Det som har hindrat mig mycket nu är avsaknaden av entusiasm när jag ska dela med mig av saker. Såhär ligger det till: min mobil finns för selfies samt Pinterest och Soundcloud-användande. Väldigt lite dokumentation. Meeeen nu finns en kamera. Trots det så delar jag nu med mig av mobilbilder från senaste 3 månaderna (OK har haft kameran i 1 timme vad förväntar du dig av mig?!”:

Jag i en jättefin blus/topp/skjort-story från House of Dagmar, ”Caprice”. Klickar du på blusen på bilden kommer du till den!! Coolt va. Förutom att jag är totalt obotligt och sjukligt förälskad i Dagmars vår/sommar kollektion har jag också fått äran att träffa Hanna som är en del av Dagmar-crewet. Det bästa med att få göra saker som att gå på events och gilla att klä sig i det man anser vara snyggt, är att man träffar människor som man blir smått förälskad på bara ett par minuter.

 Nu pluggar jag också. Rysk litteraturhistoria, rysk ekonomi, politik och samhället, rysk kultur och idéhistoria samt Ryssland – då och nu. Så kul. Så mycket att plugga. Medan jag skriver detta varvar jag Brott och Straff av Dostojevskij för andra gången på 2 veckor. Hajjar ni?! Jag tog min gymnasieexamen för några månader sen och nu ska jag snart skriva TENTA. Applåder! Den lilla skaran som läser bör ge mig en stående ovation annars lämnar jag scenen. Bild-relevans: jag dricker kopiösa mängder kaffe som komplement till mitt upptagna studentliv.

 
Jag har också ätit mat såklart men inte tagit bilder, såklart. Bara för att skicka till mamma om något varit extra gott. Första bilden från Ai Ramen. Åt inte ramen för det är inte min cup of soup och på bilden ser ni förrätterna. Spicy fried chicken och gyoza. På det; en svingod donburi. Andra bilden är från FLFL. Kanske inte den bästa falafeln jag käkat men jag tillhör klassiska-falafel-skolan. Pita, picklad rödlök, persilja, inlagda grönsaker och boom. Inget mer. Dock, fortfarande aptitligt. Oooooså sista bilden. Mat. Hemma. Mm. Tack!

Snygg bild på snygg vän. Trots skola och en del jobb har jag hunnit festa också. Tacka gudarna för det, festandet kommer väl ligga på hyllan när jag jobbar med utrikespolitik senare i livet he he he.

På tisdag ska jag kika in på Beckmans-visning där Tove ska modella, är sååå pepp. Samma kväll ska jag käka middag med Dr Marten & Happy Socks, otroooligt taggad på det också. Kameran ska med överallt och då jag inte har det minsta skam i kroppen tar jag på mig stor-bloggar-kappan, fiskar upp kameran i tid och otid. Alltså!!! Nu kör vi så det slår gnistor tänker jag.

Våren är här, peppen att klä sig med mycket eftertänksamhet och lite tanke på ”kyla” är (snart) här. Jag har fått mail och IRL-feedback angående bloggandet. Mycket har varit uppskattandet av att jag varvar kläder och mode med det som kallas ”verkligheten”. Jag känner som er. Välkommen nu då. Hoppa på för sjutton eller låt bli. Hörs ikväll då! xx

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Information om hur vi använder dina personuppgifter och om dina rättigheter finns på vår hemsida

LOADING..

tvåtusenvadå

Hej! Nu är det ett nytt år, enligt min iPhone och alla Instagram-bilder och alla nyårslöften. Själv lever jag nog kvar i 2015-2016 tror jag. Svårt att känna att det är ett nytt år då jag känner att tiden rör sig i enlighet med händelser och upplevelser. Jag ser mig själv fortfarande jobbandes med sådant jag trilskades med för 2-3 år sedan. Men jag snackade en del med Tove som påpekade att det kan vara givande att sätta upp en del mindre och faktiskt genomförbara mål för året som ett hjälpmedel för att ständigt utvecklas och röra sig framåt. På så vis kanske jag lyckas komma ikapp åren. Därför har jag gjort en mash-up av dessa två olika perspektiv på begreppet ”tid”. Håll i er!

Mål i relationer till andra: 

    Snabbt identifiera problem och konflikter i relation till andra. Inte bära på tankar och funderingar om det kan lösas genom att jag tar upp sådant jag tycker är jobbigt.

    Inte gå med på att andras känslor är mer legitima än mina.

    Inte ta mina känslor för fakta men försöka gräva i vad det är som kan orsaka dessa.

Mål i relation till mig själv: 

    Våga göra massa massa massa mer grejer ensam. Mera kaffe ensam, mera resa ensam, mera äta ute ensam, mera ensam.

    Inte göra något jag inte vill. Tycker jag något verkar trist och egentligen ovärt så blir det inte av. Det ska vara gött att leva.

    Röka mindre. Byta ut några cigg i månaden mot snus istället, kanske?

Sånt jag vill göra:

   ✍ Skaffa en symaskin och börja göra de kläder jag inte hittar någonstans. Mmm.

   ✍ Spara pengar för att kunna hyra en lägenhet någonstans varmt någon månad.

   ✍ Konsumera mindre, konsumera medvetet.

   ✍ Blogga minst 1 inlägg om dagen. Orsak: jag älskar att skriva. Och jag får ju möjligheten att göra det.    Jag vill ju göra det jag älskar högt och troget.

Mmmm. Så var det med det. Hörs imorn!

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Information om hur vi använder dina personuppgifter och om dina rättigheter finns på vår hemsida

LOADING..

Adjektiv

Tänk, vad mycket man kan känna. Att alla dessa känslor rör sig ohämmat i kroppen och bubblar. Ibland blir de till ord och ibland blir de till händer som smeker en bar rygg. Ibland blir de en grund för konflikter och ibland ett verktyg för att försonas. Men, nu ska jag inte dra med er på en lång och utdragen tjatig monolog om mina känslor. Eller, jo! Typ. Jag vill dela med mig av kläder/miljöer/musik som väckt mycket i mig den senaste tiden (som bör tilläggas har varit fruktansvärd. Men nu har jag en färdig gymnasieutbildning, tjoho). Mmm. Jag älskar att känna. Vill bli överöst av mina egna och andras.


(@d.avit) Vill inte höja killar till skyarna men något jag tycker är otroligt vackert är det feminina hos män. Ingen man är så vacker som när den nästan når en kvinnas fullständighet.

 


(@thankyou_ok) Mamma brukade köpa flera back med clementiner/mandariner. En av få handlingar jag snappade upp och bevarade som vördnadsfulla och omsorgsfulla gester. Doften av en citrusfrukt skickar mig till tider då mamma försiktigt skalade en apelsin till mig. Färgen orange tillsammans med vitt sköljer en ganska trygg och varm våg över mina känslor. Blir lugn. 


(@sirius.film) Ibland ser man något i någons ögon som avslöjar att ingenting kommer avslöjas i blickar som utbyts. Du kommer inte närmre än en blick. Jag blir lite rädd och lägger benen bakom ryggen. Jag tycker om att bejaka människor jag anser vara lite för vackra. Blir rädd och fascinerad. Vill komma nära men känner mig ovärdig.


Ibland känns det som man tar sats från en klippa ned till Sverige-varmt vatten. Solen bränner i ryggen medan man står och avvaktar ett tag. Ska jag? Det pirrar. Det är ju läskigt. Jag vill. Jag vet att de sekunder jag är i luften kommer fylla upp mig med en intensiv känsla av att jag finns i detta nu. Jag vill känna dina fingrar längs min ryggrad. Prasslet i lakanet medan du flyttar dig närmre. Känna varma andetag mot min hals. Spänningen som uppstår mellan dina läppar och min hud. 


(@itsjoeyyu) Menlösa, meningsfulla, fulla samtal i Jonas lägenhet. Jag känner trygghet i mina vänner. Det får aldrig upphöra. Jag vill höra skratt, skrik och tystnad i sällskap med er. Trygghet är inte en självklarhet men runt mina vänner är det syre. Jag andas trygghet. 


(@chicvnos) Trött hand, trötta ögon. Jag tänker mycket och ofta att mitt val av kläder inte vore något alls utan uppsynen av mig som person. 

 

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Information om hur vi använder dina personuppgifter och om dina rättigheter finns på vår hemsida

LOADING..

Dag på museet

Jajaja. Ibland känner man sig lite ensam. Antingen så ligger jag kvar i sängjäveln och vältrar mig i det nattmörka eller så kliver jag upp, kletar på allt vad smink heter och drar på mig skitiga dojjor och drar ut. 9/10 gånger är det garanterat sängen och värmen inomhus som vinner men idag var det inte så. Så, jag gjorde precis som jag nämnde och drog ut. Missade 5 bussar innan tummen drogs ur röva. Men drogs ut, det gjorde den.

 

Kan börja med att säga att jag sedan i helgen har varit så vidrigt svag och sjuk. Feber, hosta, yrsel och snorig. Ett tag stod jag bara och stirrade rakt ut och tänkte ”Nä, nu händer det. Förkylningen kommer ta mig till graven”. Så hiiiimla dramatisk men vad vore livet utan lite dramatik? 🙂 I alla fall. Idag har varit det bästa jag mått. Så:

Bussen från Årsta till Gulle. Känns aldrig som att man är närmre en destination när man sitter på bussen TILL den plats som egentligen är startpunkten för resan. Tråkigt. Eller skönt. Grått var det ute och det är onekligen hög tid att börja proppa i sig en hel burk D-vitamin om dagen alternativ åka till ett varmt land över vintern om man nu har råd med det. Snö, önskar jag. Det ljusar upp.



Försökte ta omvägar hela tiden och avstå från att hoppa på en buss. Promenix från TC till Skeppsholmen där slutdestination var Moderna museet. Min mest besökta plats i Stockholm sedan jag flyttade hit för prick ett (läser igenom texten nu och NEJ det är tamigfan 2 år sen) år sedan. Där har jag gått ledsen, arg, glad, hjärtekrossadslitentrasig, sugen på nya intryck och helt enkelt för jag haft tråkigt. Idag var syftet med besöket att ge mig lite andrum och bara vistas bland främlingar som var upptagna med att titta på konst.


Tog en titt på utställningen ”Norm i form” som berörde mycket. På Arkitektur och design-centrums hemsida står följande: ”Utställningen är en spegling av en stark rörelse bland formgivare att arbeta normutmanande, en rörelse som har rötter i kritisk design och aktivism.” Rörd till tårar blev jag av detta:


Hur människor som upplever ångest känner, visualiserat. Där stod jag och bara ”aaaj if that ain’t dagens jävla feels”. Det är en riktig känslostorm. Man blir utmattad. Tung som bly.

Fika bör man. Vet inte och vill inte veta hur min vardag skulle fungera utan fika varje dag. Vad som helst. Om det så är en bit skorpa och kaffe ska ni fan veta att det gör dagen till en värd dag. Det var det. Sen köpte jag en liten inflytt-present till lille David och så nu sitter jag här och glor. Snart ska jag glo på Keeping Up With The Kardashians och fika. Hejdå!

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Information om hur vi använder dina personuppgifter och om dina rättigheter finns på vår hemsida

LOADING..

ALLT är en inställningsfråga

Detta inlägg från bli ett litet hopkok från sådant jag har haft sparad i mobilen. Veckorna som har varit, har varit mycket. Jag har nu ca 3 ynka veckor kvar av folkis. Snart kan jag tacka jag till roliga events och snart kan jag öppna min mail och vara tillgänglig. Nu har jag suttit här och knåpat ihop lite roliga inlägg till en vecka fram förvisso, men vill gärna ha tiden att live-blogga.

Jamen det var väl på tiden?! Man har ju traskat runt i november-mörkret och bara väntat på att det ska komma lite snö och ljusa upp. I skrivande stund regnar det utanför. Bummer.

Någon dag häromdagen jämförde jag mig själv med en lunch-buffé som David tyckte var tråkig. Och fick detta till svar. Mycket peppigt och lyftande. Oftast känner jag mig som David ser mig men många gånger i livet har man ju tyvärr känt sig som en svintråkig och inte så himla god lunch-buffé. Haha.

Idag satt jag och Lára i hennes bil när denna låt spelades på P4. Tror jag. Fan, kan ju vara mycket väl att jag inbillat mig att det var just denna låt men att det nog bara var en ABBA-låt. För att skapa något typ av ”OMG VA”-moment då jag lyssnade på ABBA för första gången på EVIGHETER (självmant). Äh, jag vet inte. Jag gillar denna låt. Mycket. Sätter på den nu.


Hej, söt, gullig, fin, härlig. Lurviga ben som inte fångades på bild. Vinterpälsen ska på, det vill jag lova. Min egna alltså. :*

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Information om hur vi använder dina personuppgifter och om dina rättigheter finns på vår hemsida

LOADING..

På mig

Okej, mitt stora intresse för kläder har väl bottnat i mitt intresse för att vara ”egen”. Töntigt KANSKE, men oerhört viktigt när man är en tiny teen. Min resa till den jag är idag har ju varit lång. Jag kan fortfarande inga avancerade mode-termer eller något vidare av det slaget men jag vet vad jag gillar och jag gillar det intensivt. För mig är stil en känsla och den känslan ser ut på detta vis just nu:

Jag gillar inte att begränsa mig på något sätt men just eftersom att jag kan bli så otroligt bekväm i ett visst sätt att klä mig går jag ibland miste om mycket. Jag lät det inte vara så denna gång utan plockade ut denna fina från Baum und Pferdgarten. Både byxorna och kavajen är därifrån. För 3 månader sedan hade jag absolut inte valt en kavaj med den passformen och dem färgerna men i och med att jag gradvis släpper på den naggande känslan av att jag måste hålla mig till en grej får jag också upp ögonen för så mycket fint. Just Baum und Pferdgarten fick jag upp ögonen för när jag för första gången hälsade på PR-byrån SpoilConcept. Tycker det är så fett med det feminina som ändå rörs ihop med något som inte alltid är feminint kodat.

Denna snodde jag hemma hos David någon dag. Hittade den uppe i någonstans i någon garderob, orörd sen många år kändes det som. Ingen aning om vart den är ifrån eller … något alls. Tycker om den himla mycket och använder den sparsamt ifall att någon skulle vilja ha tillbaka den… hehe.

Från fint och feminint till det jag känner mig som hemma i. Stora Adidas-kläder. Hemmaplan, 1-0 till mig, jag vinner allt i denna outfit. När jag kliver av tunnelbanan med dessa + valfria Adidas sneakers så är det som att hela perrongen är min och alla är statister i min lilla film. Kaxigt och bra. Byxorna är second-hand från Stadsmissionen och mössan från The North Face köpt på SNS i Stockholm. 🙂 Ansiktet är 1 million dollars of worth. Skooooja.


Skor från FILA. <3

Liiite Polarn & Pyret inspirerad look. Jag tycker det är helt underbart. Ryggsäcken från Marimekko är som en liten dunjacka på ryggen bara haha. Så cute. Tröjan är från MiH Jeans. Vill att detta är min uniform under skoldagar. Cute and trés chic. :))))

Vill bli bekväm i att dela med mig av det jag tycker är snyggt och det jag känner mycket för själv. Alltså. Det kan vara så otippade grejer om jag tillåter mig att känna mig så snygg som jag är. :*

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Information om hur vi använder dina personuppgifter och om dina rättigheter finns på vår hemsida

LOADING..

Swosch

Det var ett tag sedan jag grät. Kusligt nästan, hur lång tid det har gått från senaste gången jag kände en tår vandra ned för kinderna och långsamt hitta sin väg ner över halsen innan den landar i en liten fiber på tröjan. Mestadels är det skönt men ibland vill jag brista ut i gråt. Den meningen klingar säkert mycket sorg och ångest vid första anblick och när den entrar tankeverksamheten, men jag vill betona att min lust till att storgråta inte bottnar i någon motsats till välmående. Det finns tillfällen då jag dramatiskt vill falla ned på knä med armarna utsträckta i luften och gråta för att jag är så tacksam över det jag dagligen ser och det jag dagligen upplever, det jag väljer att skåda och registrera i min hjärna.  Senast var det när jag tog min dagliga morgonpromenad (4 minuter om jag går långsamt) till bussen och gick förbi en skola (som alltid står där, inte bara denna dag). Där ser jag en gigantisk lövhög stå orörd. Medan jag sniglar mig fram så ser jag hur ett gäng barn rusar mot högen för att sedan en och en hjälpas åt att jämna lövhögen med marken. Fan. Minns du, när du precis hade fått rast och skulle springa ut i den friska luften? Jag minns inte. Och det gjorde ont men det var samtidigt så rysligt vackert. För även om jag inte minns så känner jag. Någonstans, bland all trauma och allt jävla satans helvete som jag tagit mig genom finns sådana minnen och de river upp ett välmående. Det bubblar upp. Nej nej, inte ångest. Bara lycka. Det gör ont, för jag minns inte men jag kan lova att jag banne mig vet att även jag har känt känslan av att rusa in i en lövhög även om mina minnen är färgade av sådant ett barn inte ska behöva utstå.

Jag köper mitt kaffe. Student, tack. Ibland slår jag till och köper en cappuccino. Student, tack. Ja, jag har studentkort en sekund bara. Ah sorry måste bara ta fram appen. Så. Bulle? Nä, inte på en tisdagmorgon haha! Ha det gott! Hej! Traskar på. Pendeltåget mot Nynäshamn. Endast främre delen av tåget fortsätter från Västerhaninge till Nynäshamn. Varför läser jag det? Varje förbannade gång. För mycket information. Jag borde per automatik skippa den meningen vid det här laget. Idiot. Skitsamma. Titta. När jag andas ut bildas ånga. Snart vinter, fan. Men det är OK. Fan. Nu glömde jag D-vitaminen. Titta ut, bort över människorna. Idag vill jag inte ha ögonkontakt. Idag får ingens sinnesstämning eller känslor tränga in i mig. Jag behöver vara fri från intryck från utsidan. Ta upp mobilen. Instagram. Fri från intryck? Kanske imorgon.

 Jag spänner käkarna en stor del av min vakna tid. Motvilligt. Ibland upptäcker jag det och slutar, direkt. Ungefär som när jag upptäcker min dåliga hållning som att det vore en helt sprillans ny nyhet, färsk. Fixar hållningen. Glömmer. Kommer ihåg. Varje morgon på pendeltåget innan den stannar i Handen åker vi förbi vattnet i Haninge. Varje gång tar jag upp mobilen för att filma. Sätter mig strategiskt på vänster sida så jag får med hela fönstret + säten + passagerare när jag filmar. Filmar för mig, till mig, åt mig. En rutin.

Det är lätt att känna men det är svårt att identifiera känslan. I gruppterapin lär vi oss metoden IRA. Identifiera. Reflektera. Agera. Jag tänker mycket på IRA och jag är lite kär i henne. Jag sorterar mina känslor, jag ger dem utrymme men endast för mig själv till att börja med. Jag bär ett ansvar för mina känslor. Skalar dem som en frukt, pillar försiktigt bort varje millimeter av skal som mina synskadade ögon lyckas se. Känslorna står nakna framför mig innan jag smakar på dem och innan jag låter dessa lägga sig över min bröstkorg. Jag måste skala, känna och smaka. För gör jag inte det stiger de upp i huvudet på mig till den punkt där det centrala i min kropp inte längre styr vad känslorna gör med mig. Någonstans i denna process har jag förlorat mina toppar och dalar men jag har vunnit en melankoli som jag suktat sedan jag förstod hur mycket mina känslor kunde skada. Jag måste lära känna mig själv. Inte jag:et utan själv:et.

Ett sms för mycke,, ett ord för mycket, en rörelse för mycket och helt plötsligt låg jag där i en famn som inte doftade annat än den lukt som människan bar på naturligt. I följd blev varje handling lite för lite, alltid otillräcklig i mina egna ögon men enorm i dina. Ligga som flätade under täcket och inte göra annat än att andas över, under, i, på varandra. Fingrar som trevar för att försäkra sig om att detta är på riktigt. Jag tittade på dig, medan du tittade på mig och såg det du såg i mig. Någonstans blev jag fylld av kärlek för mig själv i din kärlek till mig. Därför gjorde det inte så ont när vi inte längre delade dagar och liv. Jag fick en bit av dig. Använde den för att bygga på mig själv. Jag rör mig långsamt genom relationer och plockar bitar. Ibland stannar jag, ibland stannar vi och består. Ibland rör vi oss vidare med dessa bitar och bygger klossar som man gjorde som liten. Jag kommer aldrig bli klar. Och det är tur som fan.

Varje gång jag får panikångest skriker jag ”AJ, AJ, AJ, AJ” högt. Jag håller om mina ben och gråter tills jag nästan spyr, ibland tills jag spyr. Under flera års tid hände detta varje dag. Jag blev torr i halsen för jag bara skrek och skrek, grät, hostade. Tankar som flyger genom skallen, snabbt snabbt snabbt swisch swosch hejdå. ”NU BLIR DU GALEN NU TAR DET SLUT NU ÄR DET SLUT SNART KAN DU INTE TÄNKA NU BLIR DU GALEN NU BLIR DU GALEN AJ AJ AJ AJ AJ AJ NORA AJ AJ AJ AJ AJ NORA SLUTA NU BLIR DU GALEN NU BLIR DU GALEN FÖLÅT SLUTA GRÅT SLUTA GRÅT NU BLIR DU GALEN NU TAR DET SLUT”.

Ändå sitter vi här. Mår bättre än någonsin.

LOADING..

SANDQVIST

Hej på er. Jag hoppas allt står bra till trots kylan som hugger tag i varje ben i kroppen så det börjar rangla ordentligt. I skrivande stund lyssnar jag på Toi et Moi av den franska gruppen Paradis (tror jag, att det är en grupp alltså) och suger på en snus i väntan på att vattnet ska koka så jag kan göra mig lite kaffe. Medan jag väntar på (fan nu kokade det klart, brb) —–/ jag tänkte skriva en snutt om Sandqvist-eventet jag var på i Berlin. Sandqvist öppnade alltså en ny butik, deras största. Jag är själv ett fan av Sandqvist även om jag inte är en väsk-person så uppskattar jag givetvis snygga väskor och ryggsäckar.

Vi kan väl börja med detta fantastiska: jag fick hänga med Tom! Vi har aldrig träffats förr och det tycker jag är helt tokigt för jag tyckte mycket om att hänga med honom under dessa timmar. Så mycket att jag fick hänga med och dricka öl med Tom och hans polare efter. :’)


Gott, ju. Det allra mysigaste var att det serverades varmkorv ute på innergården (!!! en butik med mysig innergård, hallå) där man stod under värmelampor med öl och käk. Utöver det så fanns det gifflar överallt och Mimmi hade avslöjat tidigare på lunchen att house skulle bytas ut mot ABBA i ett par sekunder medan shotbrickor rullade in. Snaps och ABBA, i Berlin. Farligt på ett rysligt bra sätt. 

Alltså. Aj. Tog två bilder själv under evenemanget och det var på just dessa väskor. De tre på första bilden fick mig knäsvag. Särskilt den i mitten, så cutie och enkel men ändå komplex (som min kärlek för den). Blir tokig, så fint.  


Jag går oftast inte i butiker och om jag gör det försöker jag lista ut ungefär vilken tid det kommer vara minst folk i butiken. Anledningen är denna: de flesta butiker har för mycket grejer överallt, dunkande musik och stressen arbetar sig sakta men säkert in i min hjärna tills jag drivs till total konsumtions-vansinne, köper fel och fult. Det känns safe att denna butik är både luftig, stor och motsatsen till stressig.

Ska vi prata utöver hur det var på plats den dagen, den tiden i just den fysiska butiken tycker jag som vanligt att det är mycket viktigt att investera sina pengar i sådant som är hållbart. För mig är det bästa med Sandqvist, som jag lärde mig på plats: att Sandqvist har en liten repair-shop där man kan lämna in en väska som kanske levt sitt härliga liv och möjligtvis skulle kunna bli en ny väska som sedan säljs vidare som en ”secondhand”-väska. Dessutom får man 20% på sitt nästa köp, om man lämnar in en gammal goding. Ekologisk bomull och läder av hög kvalité låter som något man kommer att få ha kvar i garderoben ett tag utan att behöva oroa sig över att köpa en ny inom det närmsta året. Och jag vet inget bättre än att uppmana folk till att konsumera mer hållbart. Tack, Sandqvist. 🙂

Bilderna har jag snott av fotografen på plats. 

 

 

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Information om hur vi använder dina personuppgifter och om dina rättigheter finns på vår hemsida

LOADING..

Nämen

HEJ! I helgen fick jag höra att jag var ”aggressivt vänlig”. När man hör det sådär bara blir man ju ganska ställd. Ordet aggressiv är inget som jag rent instinktivt tänker är ett positivt adjektiv. Men det var det! Och jag blev ju jätteglad. Så efter det har jag försökt köra på hela ”mycket trevlig”-grejen för jag tycker det är oerhört mysigt när andra är sådär aggressivt trevlig. Fast det bör ju vara genuint också. Ni fattar. Shit. Sidenote. Jag ska återgå till ämnet: varför jag haft hög frånvaro. Det har enbart varit för att ha hög närvaro i skolan samt skriva högskoleprovet. Men jag är här nu och jag lever och frodas.

På denna tid har jag lyckats klämma in saker att göra ändå, utöver att plugga. Till exempel (OBS: inte i kronologisk ordning, jag är inte så petig och jag tycker att det är kul med lite slarv, hehe)


Hängt med David under mitt höstlov. Fy farao vad snabbt det har gått det där med mörkret. Innan jag visste ordet började det mörkna när jag tog tunnelbanan hem från Dav. Himlen är så vacker att man liksom blir rörd varje dag mellan 15.00-16.00. Det är i alla fall mysigt tycker jag. Jag stoppar i mig mina D-vitamin piller varje dag och tar promenader i solen. Denna vinter ska gå an.

Promenera mera.


Jag klädd i Adidas, i Berlin. Hade just landat och passade på att ta selfies istället för att ta mig en liten vila. Senare den kvällen hängde jag på Sandqvist Berlin-premiär, deras största butik hittills! Högg tag i mobilen och tog lite snaps på mina favorit-väskor. Mer om det i ett inlägg som inte är rörigt och en recap på den senaste månaden. 🙂 Efter en natt i Berlin far jag till Köpenhamn och var där i 4 dagar. Hängde med Anders och funderade över hur det kommer sig att Köpenhamn känns som en större stad än Stockholm?

Klädd i världens finaste plagg från Baum und Pferdgarten. Vet inte hur jag ska gå tillväga för att inte ha den på mig för ofta. Tips mottages ej, jag älskar den.

Tove fyllde år i onsdags och i lördags firades hon ordentligt. Några timmar innan så hade jag plockat de sista liljorna på Gullmars. Tove hade också ett par timmar tidigare plockat på sig liljor till sig själv, på Gullmars. När jag småsprang upp för trapporna med liljorna i handen slog det mig hur mycket jag älskar Tove och hur satans glad jag är att hon är en människa som står mig så ruggigt nära. Så nära att man kan höra hjärtslag, andetag och blinkningar typ. Vänner, ändå. Särskilt denna.

OKEJ! Vad vill jag egentligen säga? Jo! Jag har knåpat ihop lite skin-care inlägg (hehe, om man ens kan kalla det för det? Ni kommer att bli chockerade), mina favvo 2hand plagg och även lire boktips. Nu kickar jag igång ett flow av bloggande och ni är som vanligt välkomna att joina lille mig. xx

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Information om hur vi använder dina personuppgifter och om dina rättigheter finns på vår hemsida

LOADING..

Flanera

Jag går ju som tidigare nämnt på folkis. Det innebär att mina dagar spenderas i skolmiljö. För mig är det väldigt viktigt att jag avslutar det jag har påbörjat, då jag de senaste månaderna varit i ett tillstånd som tillåtit mig att utföra sådant jag haft ambition att göra. Det är inte frivilligt som jag ett par gånger per år faller ned i djup depression och låser in mig själv tills jag börjar närma mig en topp igen. Då släpper jag allt. Verkligen allt. Jag släpper mig själv, jag släpper jobb, jag släpper studier och jag släpper alla relationer som är av både minsta och största betydelse. Detta har inneburit att jag aldrig riktigt rört mig framåt. Stampat på samma ställe. Det är väl logiskt? Om man hela tiden påbörjar saker men hinner bli sjuk innan man når sitt mål, hamnar man ju på noll igen. Men nu hörni. Jag har återigen hamnat i en period där jag mår ganska dåligt. MEN! Skillnaden? Jag fortsätter, jag orkar. Jag gör det. Jag går till skolan. Jag äter mat. Jag gör. Jag fakkkkking gör det! Kudos!

Jag har i grunden bra dagar. Mina absoluta favoritdagar är de där jag tar en promenad, dricker lite te och läser en bok.

 

Måste börja försöka förstå ”fokus” och grejer. Börjar nämligen själv störa mig på kvalitén på mina bilder. Om någon vill ge mig en snabb online-tutorial är den ju mycket välkommen i min hjärna för att sätta lite fart på de dammiga delarna. 🙂 Lille jag, i alla fall. Sminkfri och glad! Satan vad skönt det är att skippa smink, helst alla dagar i veckan. Inte för att det är ”finare”, inte för att lägga värde i det. Det är så skönt att bara få vara den nakna människan man är utan utomstående krav och grejer.

Tog en promenix där jag bor. Nyinflyttad = massa att utforska. Fick låna min roomies termos (måste köpa en ny, tappade bort min förra. Påminnelse till: self) som jag fyllde med kaffe. Packade ryggan med frukt och en bok. Traskade ut. Gick åt helt fel håll först. Tänkte mig att jag enbart skulle klara mig på Nadias muntliga vägbeskrivning, tänkte vara lite extra… duktig? Ambitiös? Gick ju inte som tänkt. Använde maps. Kan inte läsa en karta, blir stressad när den där rösten skriker att jag ska ”VÄNDA OM OCH FORTSÄTTA TILL..”!! OM JAG NU VISSTE VART JAG SKULLE, SKULLE JAG INTE GÅ FEL FRÅN BÖRJAN, SIRI!!!!!! Äh. Frågade någon. Gick bra. Fin utsikt. Kan vi någon gång prata om hur otroligt irriterande Siri är? Så himla störig.

Om Stockholm tror att jag kommer flytta härifrån någon gång snart måste den få en reality-check så detta inlägg tillägnar jag från och med denna mening till Stockholmstad. Jag kommer inte lämna dig. Inte permanent i alla fall. Jag kommer bo i dig tills jag har sett varje centimeter av dig. Jag kommer fika på alla fik som fått i alla fall 1 stjärna på Tripadvisor. Jag kommer dricka öl på alla sunkiga barer. Jag kommer att fortsätta jakten på bästa tapas-stället. Har levt i en illusion, jag. Det vill jag erkänna. Jag har tänkt att man måste lämna en stad man trivs i för att trivas är att nöja sig och att nöja sig är att bli uttråkad, till slut. Nu har jag ju förstått. Att trivas är drömmen. Här trivs jag. Även om vi kommer skiljas åt för att jag kommer få fnatt och tänka att gräset är grönare i Central Park kommer jag garanterat alltid att landa i att det är här jag ska vara. Faktiskt. Hör mig!

Hemma. Lyssnar mycket intensivt på ett franskt band vid namn: L’Impératrice. Dricker te. I min kultur dricker vi mycket te. På mitt språk heter te: ”chai”. Det som många kallar chai-te är helt obegripligt i mina öron och jag älskar att det är obegripligt. Jag älskar att prata persiska och kurdiska. Jag älskar att jag inte har begränsats till nationer och gränser. Tack för det, mamma och pappa. Så. Jag dricker te, blir påmind om när jag var liten. När vi satt och drack te och åt nötter. Jag saknar mamma mycket. Vi pratar varje dag. <3

Har börjat lägga min nyckel där i. I vad heter det… ljusstaken? Nej? Fan. Kommer inte på. Äh. Det sista jag gör innan jag lämnar läggan på morgonen är att ta en sista titt i spegeln. Då är ju nycklarna precis där. Så slipper jag vara utelåst, är trött på det.

Känns som jag skrivit en uppsats och helt missat syftet med uppsatsen. Vad ville jag säga med detta inlägg? Vet inte. Snackat massa skit. Tycker själv det är mysigt. Ni får faktiskt gärna berätta för mig vad ni skulle vilja läsa här? Kanske gå in på gamla inlägg ni gillat och bara info:a mig om att ni gillar sånt? Jag vet inte. Jag vill att vi blir vänner. xx

LOADING..

Samsøe & Samsøe

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Information om hur vi använder dina personuppgifter och om dina rättigheter finns på vår hemsida

LOADING..

LIKE

Jag är då en mycket stor Instagram-fantast, to say the least. Där hämtar jag inspiration till mat, kläder och typ… tankar? Det finns så mycket att hämta. Min absoluta favoritplatform. Tätt efter följer Tumblr och Pinterest. Känner mig som 15. Det är nice. Tänkte dela med mig av vad jag gillat senaste tiden. Jag tänker att jag smalnar av mina likes till det som rör kläder, eftersom det blir lättast för mig, hehe. Då jag mest är inne och gillar kläder. Bilderna är inte något jag nödvändigtvis använder på något sätt men jag vill tro att de planterar tankar och idéer i mig i varje fall.

Sommaren är över men det finns inget som säger att man inte kan hålla kvar vid den vintern ut genom att titta på vackra historier som dessa plagg. Hugger till lite i magen. Snart tunna, luftiga kläder och svettiga armbågsveck igen. Denna från: @maimoun_ny på Insta.

Så, världens gulligaste, sötaste, snyggaste snubbe på Instagram. Haha. Brukar vanligtvis inte se snubbar mer än det de har på sig men han är ju en fröjd för ögat på alla sätt. Och han har alltid på sig så otroligt sporty fresh kläder. Insta: @eliasriadi

Kavajen, skjortan, ringarna. Jag blir helt salig av denna kombo. Finns ju inget som är lika tillfredställande som en hoodie under en skjorta, när det ser bra ut. Mmmm. Insta: @chiveskella

Allt som påminner om Chandler från Friends är värt att titta länge på. Vill så gärna att cardigan-trenden kommer tillbaka för den har aldrig fått en ärlig chans. Även om det råkar vara ett av de mest osmickrande plaggen, verkar den ju funka på något sätt. På detta sätt, i alla fall. Insta: @raithclarke

Alla färger på denna bild, inklusive väggen bakom är de enda jag behöver se. Insta: @hugo.lesourd

Har sagt i många år att jag ska köpa ett par loafers. Troligtvis inte Gucci-loafers även om det är målet när min studentbudget tillåter. Har hittat ett par jag spanat in ett tag. Kommer bära dem tillsammans med tubsockor, stor kappa och hoodie under. Hjärtat slår. Hårt. Insta: @kamilxabbas

Skejtare i Köpenhamn. Jag skejtar inte men tittar gärna på klipp och framförallt på kläder, hållning och kroppspråk. Känns som skejtare tänker myyycket på hur de uppfattas rent estetiskt. Att det ska vara snyggt. Jag med. Är ju då… typ en skejtare? Skitsamma. Mycket fin bild. Insta: @juanvirues

Vad ska jag ens skriva? Raka byxor, byxor som är heeelt formlösa och platta och bara hänger ger mig en stor dos glädje. Insta: @david.cori

Tänker att jag ser ut lite såhär, oftast. Insta: @neverwatching

Ytterligare bevismaterial från mitt håll att less is more. Titta. Hon ÄR ju stilen. Hon GÖR kläderna. Inget behövs därtill. Det räcker med det lilla, uttrycket ligger också i den utstrålning man har. Det är så ballt! @meray.sang

 

 

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Information om hur vi använder dina personuppgifter och om dina rättigheter finns på vår hemsida

LOADING..

Me by me

Jag och min terapeut pratar mycket om hur jag ser på mig själv. Jag beskriver det som att det finns två Noror, i mig. Båda är värda lika mycket, lika viktiga och avgörande i min personliga utveckling. Det är ju egentligen bara en Nora, men det finns flera plan  av Nora. Hajjar ni? Det finns en Nora som finns i verkligheten, den som lever bland människor och skapar relationer. Det finns en Nora som lever enbart i tankarna. En Nora som tittar på den andra, den som stannar upp och känner. Det är alltså en som känner och en som bara gör. Tidigare i mitt liv har dessa inte samverkat. De har faktiskt varit på helt olika plan. Så pass mycket, att jag känt mig förvirrad och liksom vilsen.

Det är viktigt att man är uppmärksam i vad ens känslor vill säga en. Det är jätteviktigt att alltid ta tid för sig själv för att rå om sig. Lägga undan mobilen och kanske läsa en bok, eller bara stirra i taket. Det är viktigt att visa att man är värd den tiden. Tiden att inte behöva vara tillgänglig för alla, att man är värd att stänga av och vara för sig själv. Det är viktigt att inte kompromissa med sitt eget välmående på spel. Att inte ställa upp för mycket, att inte belasta lilla huvudet med för mycket av andra människors bekymmer och problem. Att, om man mår dåligt, få säga att man inte orkar. Att man kanske bara behöver… vara själv.

”Mamma, jag älskar dig. Men jag vill att du inte ringer mig på 2 veckor. Jag hör av mig.”

Behöver relationer med vänner och partners vara en uppoffring av ens egna tid? Behöver man alltid svara på SMS sekunden den dimper ner i mobilfan och vibrerar till så hela hjärnan vaknar till liv med ett ryck? Måste jag höra av mig? Ibland får det vara söndag hela veckan. Puss.

LOADING..

Hemma nu pt 2

Jag nämnde i förra inlägget att jag fann mig själv gråtandes ett par gånger under dessa 5 dagar. Mitt mående överlag var ju fint. Vi kan lugnt konstatera här och nu att jag i helhet mådde bra. Mycket bra! Men stundvis kom saker, liksom, ikapp mig. Saker som hände för si sådär… 5 år sedan? Jag kunde sitta och titta på en byggnad jag tyckte var fin för att känna gåshuden sprida sig otäckt snabbt över kroppen tills den fann sin väg till min nacke och hårbotten, drev mig till häftig gråt. Jag grät. Lät mig själv gråta. En och annan människa kom fram och kollade läget. Jag log mitt i gråten och bad om att lämnas i fred. Gjorde upp lite. Gjorde upp med mig själv. Lilla Nora. Som inte varit ensam sedan hon sattes på denna jord. Kanske lite i hjärtat, men alltid har det ju funnits någon där. Nu är jag ensam. Och inget har passat mig bättre i livet.

Oskarpt. Färger jag älskar. Alla dessa färger. Är inte en människa som blir inspirerad av varje vrå och hörn mina ögon snuddar vid, men när jag väl blir det så blir jag så tagen. Europeiska städer är bra på färger jag gillar. Denna dag, ovan, badade jag i havet. Ni vet, saltet på kroppen. I munnen. Doften. Havet är … stort. Haha. Stort. På många sätt.

På 365 köpte jag en croissant på min väg till stan, varje morgon. Förutom första dagen, när jag kom fram på kvällen. Då köpte jag en munk. Sista dagen köpte jag 4 croissanter. 🙂

Mm. På morgonen: 1 paket Marlboro gold, in mot stan. På kvällen: 1 paket Marlboro gold, på väg hem. 🙂 Samma ställe. 5 dagar.

Mat. Haha. Syns det hur oengagerad jag varit i att ta bild på mat-fan? Satan! Jag åt minst 5 tapas-rätter/kväll. Blev rekommenderad att bara ta 3. TRE?! Är ni inte kloka. Jag är här i 5 dagar bara. Jag ska äta tills jag storknar. Sagt och gjort! Åt vääääärldens godaste chiapudding. På ett place, där ”be happier”-texten och stod. Där hade de även SVINGODA juicer. Nyttigt. Gott. Mm. Ja. Vill ni ha namn och tips och grejer så hit me up. Jag kirrar.


Fint, ju. Det bästa med resan var att det kändes som att jag bodde där i 5 dagar. Sist jag var där så gjorde jag ungefär exakt ALLA turist-grejer. Nu gick jag bara runt och åt och drack och läste. Sov mycket. Vilade. Liksom, som att jag var ledig här hemma fast i en annan stad. Faktiskt absolut superunderbart.

Om en månad eller två så tänkte jag bege mig iväg igen, någonstans. Får se vart det bär av. Ensam, såklart. Puss!

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Information om hur vi använder dina personuppgifter och om dina rättigheter finns på vår hemsida

LOADING..

Hemma nu pt 1

Hej! Här är jag. Mina ben värker. Har lite ont i ryggen. Lite klibbig vid armvecket för jag slängde i mig en grape utan minsta tanke på att det droppade över hela mig, men det är liksom okej. Sånt hör en söndag till, mer eller mindre. Jag tog en väldigt liten semester iväg till Barcelona alldeles själv på mina egna två ben och endast min egna hjärna att bolla med hela dagarna. Alla bilder jag tagit är oskarpa som bara den och jag har inte riktigt brytt mig om att redigera. Fibbla med ljus och jag vet inte vad. Inget för mig. Ni får dem som dem är. Sån är jag.

Mitt pick och pack och även jag begav oss till Arlanda kl 14.00 på söndagen. Då var jag redigt bakis och hade sovit … ingenting. Det var tungt men också något som tillförde en känsla av ”äh, vafan” till hela grejen och jag är ju all about ”äh, vafan”. Köpte kaffe och cigg, satte ner röva på en bänk där Arlanda Express åker på TC och rökte nervöst tills jag kände att halsen började bli öm. Hade glömt tandborsten. Tänkte mycket på det. Kändes så jävla oansvarigt och dumt.


Flygresan gick som vanligt. Är inte ett dugg flygrädd och lägger mycket tid på att se så avslappnad ut som möjligt så att alla som är rädda för att flyga ska känna ett lugn. Haha. Är helt seriös. Spelar typ teater de timmarna jag är på ett plan. Fattar inte varför. Tror inte det hjälper. Men så gör jag. Så är det. Bredvid mig satt en tant och hennes gubbe. Jag klottrade ner något om det i dagboken: ”Tanten bredvid mig har rödmålade naglar som är på vippen att gå sönder i hennes fasta grepp om säkerhetsbältet”. Hon såg förtvivlad ut mest hela resan. Försökte prata med henne med min spanska duger bara till att göra mig full. Försökte sova men distraherades av de få konversationer som var på svenska, runt mig. Försökte läsa men kunde inte samla tankarna. För bakis. För trött. För exalterad.

Det började mörkna när jag var framme i Barcelona. Temperaturen låg på stadiga 22 grader och jag hade på mig en ulljacka. Började svettas så fort jag satte foten utomhus. Väl på plats gick all min fokus åt att försöka hitta till mitt AirBnb-place. Sist jag var i Barcelona var jag där med mitt ex, en person som hittar bra och till och med kan läsa en såndär karta i pappersformat. What? Jag kan inte följa Maps på mobilen. Försökte fråga människor som jobbade nere vid metron men hittade inte en enda som pratade engelska. Till slut lyckades jag, efter säkert 20 minuter, få tag i en kvinna som vägledde mig till rätt linje. Efter det har jag inte gått vilse en enda gång. Jag som knappt hittar hem, hittade runt i Raval även när det hade mörknat. Jag var så satans imponerad.

Drack många pisco sours där borta. Många. För 40 kr blev denna drink min, minst en gång om dagen.

Till en början trivdes jag filmiskt bra ensam. Helt bekymmerslös och mina tankar ägnade sig åt att njuta av denna stad lika mycket som min kropp gjorde. Sedan började jobbiga tankar närma sig mitt lilla huvud. Det var helt okej. Bearbetade många känslor. Grät en skvätt hit och dit. För det mesta gick jag runt med ett leende på läpparna, dock. Något som inte spanjorerna gjorde. Är medveten om rasismen som råder där borta, men blev ändå så otroligt besviken på hur man blir bemött som icke-vit. De trevligaste i staden var de som inte var vita spanjorer. 🙂  



Marknad. Mercat boqueria, närmare bestämt. Gick dit varje dag. En variation och bredd av dofter, röster, sinnesstämningar, uttryck, mat, dryck, tjuriga kärlekspar, otåliga barn, glass som smälte, glass som utbyttes räcktes ned mot barn som loooog så brett och tog emot med all entusiasm som kan rymmas i en människa. Befann mig hela tiden på gränsen till gråt för att jag var så oerhört öppen och mottaglig för alla typer av känslor. Så mycket att se och uppleva bara av att titta på nya människor. Köpta lite chili till David och glass till mig själv. Efter det traskade jag vidare till Raval och satte mig på någon bänk med musik i öronen och kedjerökte. Tittade på människor. Kände igen mig på de flesta gator sen sist jag var där.

Kände mig inte stressad en enda gång. När jag satt på restauranger fanns det inte en enda tanke på huruvida servitören/-trisen var snabba eller långsamma eller om jag maten kom snabbt nog eller alltså!! Inget. Fan, vad skönt. Fan, vad skönt att inte vara så jävla besatt av ”service”. Service är ett sånt skitsnack. Så länge jag inte behöver vänta i 1 timme och så länge ingen är otrevlig så är man väl nöjd. Jag var så himla nöjd, i alla fall. Men här blir jag lätt irriterad och tar mig friheten att kritisera. Här bryr man sig. Här har man ”faktiskt betalat”. Löjligt. Tänk att man har mage att vara så tjurig och trist när människorna som serverar en också får så urbota dåligt betalt. Skärp er.

Satt flertalet gånger på Rosa Raval som Nadia tipsade om. Drinkar för 3,50 euros och mat för ungefär samma pris. Drack många öl och åt mycket mat. Tog knappt några bilder. Tyvärr. Förutom bilden på drinken där uppe. En mojito. Åh! Sen drack jag en så så så SÅ god drink. Passionfruit margarita. Som det låter! Så gott, så otroligt gott. Mina dagsfyllor där var jättemysiga. Tillsammans med en bok. Gå ut och sätta sig i solen, vara lite smådåsig men ändå med i matchen. Inte dricka för att bli full utan för det passade så bra med en kall öl eller en kall drink i 25 grader och sol. 🙂

Oj. Långt inlägg. Fyller på mer sen! Puss.

LOADING..

Kass och krasslig

Gud vilken fruktansvärd rubrik egentligen. Är varken kass eller krasslig. Kass på att uppdatera. Inte van vid att dokumentera vardagen utöver min lilla dagbok och nu har det varit så satans mycket på schemat. Äntligen ledig. Idag. Fredag. Min dag. Börjar känna mig lite krasslig, perfekt inför resan på söndag. Alltid så, när man väl slappnar av får kroppen jädra fart och blir sjuk. Äsch. Inget man inte klarar. Vad har jag gjort då som har tagit upp all min tid? Jo! Jag har gått i skolan, gått i terapi och jobbat. Börjar med måndagen. Plåtades för Little Liffner.

Jasmine! Var med och style:ade och mejkade och var extremt roligt sällskap. Pauline Suzor fotade och Paulina Liffner gjorde det Paulina Liffner gör! Little Liffner är ett svenskt väskmärke, fina läderväskor. Verkligen så fina. Lekfulla men inte sådär dryga som väskor kan vara utan fortfarande balla.


Enda bilden jag tog från Cheap Monday-plåtningen som var igår och i onsdags. Ni ser mig på Cheap Monday hela våren/sommaren. Mig och 3 andra ursnygga killar och tjejer. Så kul att få jobba med så stora grejer, det är imponerande hur produkten blir färdig så snabbt också. Allas del i skapandet, allas pepp och engagemang. 

Mmm, ni. Det var det. I helgen är jag ledig, på söndag åker jag till Barcelona. Ikväll ska jag träffa Tove och röja stan, det jag gör bäst hehe. Puss!

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Information om hur vi använder dina personuppgifter och om dina rättigheter finns på vår hemsida

LOADING..

Sen vi hördes sist

Har jag hunnit flytta! I lördags, för att vara mer exakt. Jag och David har flyttat isär nu. Det gör mestadels ont och är jobbigt, men det är också fint och nytt. Vi flyttade tillsammans och hjälptes åt och kramades och hade ändå varandra i den processen. Och har varandra fortfarande. David är som nämnt miljarder gånger innan säkert, min bästa vän och nog den finaste snubben jag kommer träffa i mitt liv. Aja! Okej. Nu är jag inflyttad hos två oerhört fina människor, jag känner verkligen att jag hittat rätt. Jag trivs så bra redan.

Efter flytten i lördags så hade Daniel och Emma en liten grill-party, jag missade grill på grund av flytt men anlände blöt av regn och svett efter att ha sprungit runt och fixat och donat tills jag nästan tappat det. Väl på plats korkade jag upp min bubbel och släppte alla tankar på stress för det var ju liksom över. Flytten var klar! Dags att move on i tankeverkstaden. Där är Tilde och det första jag tänker när jag tänker på Tilde är hennes talang i att göra en flawless vinge med alla möjliga typer av färger och former när det kommer till eyeliner. Geni.


Mycket regn, mycket blåst men med Danne och Marcus som DJ spelade det ingen roll, det varmt i hjärta och själ. Hur nice är inte det att ens polers kan spela härliga tunes varje fest? Så oerhört härligt. Också härligt är att Danne och Emma bor i en gammal skola typ, med en superstor tomt. Ser framemot nästa sommar och grillning 3.0. Bra jädra avslut på sommaren ändå om jag ska få tycka något om saken.


David käkade frukost hos mig i söndags. Kände mig så pinsamt oengagerad i frukost-skapandet men vi båda behövde bara få i oss mat omgående, inget mer eller mindre, bara mat. Snabbt. Fortsättningsvis ska jag visa er mina satsiga frukostar.

Var och kollade på lite PS18-kollektioner förra veckan. Alltså vilken grej? Här står man och tycker hösten känns så mörk och grå men i mode-världen är det redan pre-summer? Prisa gudarna. Vem bryr sig om de närmsta mörka månaderna? Varje dag som går är en dag närmre 1a juni. Tog lite bilder där också, vill dela med mig av mina favoriter. Utöver det har jag brutit upp med någon jag ändå tyckt mig stå nära, tyckt det varit lite jobbigt, arbetat mig genom det. Vad mer? Eh. Bokat biljetter till Barcelona! Åker dit själv och hänger lite bland söta spanjorer och spanjorskor, äter god mat och dricker cava i 5 dagar. Jävlar. Jag har det då himla bra! Den föregående veckan har varit fullspäckad och denna vecka kommer vara lika fullspäckad den med. Massa jobb, plugg och sen tar jag en kort paus från det som är min vardag. Puss! Ha en fantastisk måndag.

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Information om hur vi använder dina personuppgifter och om dina rättigheter finns på vår hemsida

LOADING..

Att dela känslor

Saker jag aldrig riktigt kan förstå är saker jag aldrig riktigt upplevt. Jag tänker ofta på mina föräldrar och deras väg till Sverige. Jag tänker intensivt och länge på hur det måste ha känts för pappa att mista sin bror som bara var 16 år när han blev mördad i Iraq i Saddam Husseins styre. Jag tänker på hur det måste ha känts att lämna allt man älskat och känt till för att komma till en verklighet som är så overklig och märklig. Jag kommer aldrig första smärtan i att inte få se sitt hem, bekanta gator, grannar, känna doften av nybakat bröd runt varje hörn, höra språket man äger i varje människas mun. Min respekt för mina föräldrar är större än vad alla människor har känt för varandra och livet och döden, någonsin. Jag kan inte greppa det som jag kallar min historia, jag kommer aldrig uppleva den. Istället ser jag i mammas ögon, något varmt och något längtande när jag frågar om vi kanske borde ta en resa till Iran, att vi kanske vågar åka tillsammans, hon och jag, mamani och Nora-joon. Jag vet att hon vänjer sig mer och mer vid tanken av att återvända för varje gång jag frågar. Men jag är heller inte blind inför den smärta det skulle innebära för henne att sätta hennes trötta fötter på den marken igen, vilka minnen som skulle hitta sin väg tillbaka och vilka hon skulle försöka trycka undan i något mörkt och avlägset hörn. Min mamma.

Jag glömmer aldrig vart jag kommer ifrån och inte heller glömmer jag allting som människor runt mig utsätts för, människor som ser ut som mig med föräldrar som levt samma liv som mina. Det är av enormt värde för mig att betona hur mycket jag brinner för att belysa problem och brister som finns i samhället, brister som både jag och mina föräldrar har fallit offer för men som barn och ungdomar som kommer hit fortfarande gör. Jag ser framemot att dela med mig av viktiga tankar och åsikter kring dessa frågor. <3

 

LOADING..

HOLD ONTO SUMMER

Pilotbrillor fast liksom snygga, från Ace & Tate ”Hold onto summer”-kollektion. Vill ha de på nosen hela tiden. Det har jag också! Jag gillar saker som liksom inte bottnar i en trend. Jag är ingen trendmänniska. Jag är snarare en människa som vill klä mig i sådant som består men utvecklas från sin kärna. Därför har ju hela solglasögon-situationen varit väldigt svår för mig. Där stod jag, bland alla möjliga solglasögon som såg ut som att vara tagna ur Matrix eller ja, valfri 90-tals film. ”Jahapp? Vad är det för fel på ett par klassiska Ray Bans?” muttrade jag för mig själv. Jo, felet är väl att varenda gitarrspelande indie-kille insisterar på att dra runt med dem. Slutligen hittade jag rätt, om ni minns. Nu har jag ett par till. Det går framåt. Livet. 🙂

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Information om hur vi använder dina personuppgifter och om dina rättigheter finns på vår hemsida

LOADING..


Jag har miljarder tankar och känslor som rör sig runt, runt, runt konstant. Visserligen brukar jag kunna sortera och reda ut dessa genom att skriva lite, men ibland räcker inte det. Jag vill liksom förlika det med något som någon kan greppa på något sätt. Så, jag tänkte att jag skulle plocka fram filmer jag berörts mycket av. Jag tittar inte på film. Om jag tittar på film så ser jag sådant jag sett tidigare. Det är för att jag mest använder film som ett redskap för att känna ännu mer. Och jag tänker inte ödsla tid på sådant som inte får mina tankar och känslor att vibrera för att de är aktiva. Jag är rädd för att inte känna, om det är logiskt på något plan? Skitsamma. Skit i logik.

Först ut är Léon – The Professional av Luc Besson. Har bara sett den 2 gånger med 3 års mellanrum, nästa gång jag ser den blir nog också om 3 år. Jag Jag älskar färgerna, älskar musiken och jag älskar kontrasten mellan alla karaktärer som tillsammans förstärker var och ens egenskaper. Så nedrans vackert. Om ni är intresserade av hur jag ser färg så är det ungefär såhär det ser ut i mitt huvud. Det speglas ofta i hur jag klär mig.




En annan film som satt djupa spår i mig rent psykiskt är Mr Nobody av Jaco Van Dormael. En belgisk filmregissör som också gjort många andra fina filmer. Mr Nobody har fått mig att tänka på livet ur ett enormt perspektiv men också i massa mikroskopiska perspektiv. Av den här filmen har jag burit med mig tankar kring beslut och ödet, jag har landat i hur jag ser på vad jag bestämmer att göra och när jag såg den första gången var jag kanske 17 år. Jag har sett den 7 gånger sen dess och utvecklas ständigt i min förståelse för tankarna bakom den. 



Den tredje filmen som jag vill dela med mig av är Blue is the warmest color av Abdellatif Kechiche. Den här filmen slet tag i precis varje centimeter av mitt känslospektra för att sedan röra om varje hörn och kant av den, slänga ihop allt till en jävla röra för att lämna mig handfallen och tvungen att reda ut allt som fanns kvar. Jag var nog mitt uppe i att förstå om det var så att jag blev kär i tjejer eller inte. Denna film blev liksom som ett starkt och tydligt ”MEN JA!” för mig. Åh. Efter denna film har jag blivit kär i tjejer, jag har berört och berörts av dessa vackra varelser. Jag har känt doften av sötma och jag har fått uppleva hur det är att inte vara i ett maktspel med män. Det har varit så himla vackert men också så orättvist svårt.



Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Information om hur vi använder dina personuppgifter och om dina rättigheter finns på vår hemsida

LOADING..

Att bli fotad

Första frågan jag får väl på plats på en plåtning är ”är du signad på en agentur?” och jag kan även utveckla mitt svar här mer än ett ”nej”. Jag är inte det och jag har aldrig velat bli det. De gånger jag tackar ja till jobb är det oftast saker jag tycker verkar antingen 1. vettiga eller 2. något där en kompis är inblandad som jag vill jobba med/jobba för. Det var av en ren slump som det hände. Det första jobbet jag gjorde var för 1 år sedan, tillsammans med Ana Londono och This is Sweden som hon drev med sin bror Pablo Londono. This is Sweden är… så otroligt svårt att förklara med enbart ord. Det är konst, det är poesi, det är liv och det är så jävla viktigt. Ett konstant antirasistiskt arbete som har med vässade armbågar tagit en plats i en bransch som är så fruktansvärt snäv och tråkig. Jag är evigt tacksam för det jag fick göra med Ana. <3 Och att det var mitt första jobb präglade mycket av hur jag ser på mode-branschen och dess knasigheter.

av Lars Brønseth för BON Magazine

Efter detta rullade det liksom på lite bara. När jag har plåtats har det oftast varit av tjejer, för tjejer eller som tidigare nämnt; för något jag tycker är värt att ställa upp för. Och ibland för att jag har behövt pengarna, haha. Bland de trevligaste upplevelserna har varit bland annat när jag fick äran att gå för Ida Klamborn på Fashion Week i vintras.

Under denna visning fick jag också träffa Sara och Juliet för första gången (klicka på deras namn för att komma till deras Insta-konton). Sara hade jag crushat på sedan evigheter tillbaka och Juliet fick jag en instant crush på. Vi gick även för Berggren Studio förra veckan. Så himla trevligt. Stämningen på denna visning var precis som självaste Ida är – varm, gosig och helt underbar. Massa tjejer som inte såg likadana ut eller hade samma storlekar, massa kärlek och massa pepp. 

av Olof Grind för The Forumist

Här jobbade jag med den fantastiska Olof Grind för första gången. Jag hade träffat Olof genom gemensamma vänner och beundrade verkligen hans jobb, så när han hörde av sig och frågade om jag vill fotas för The Forumist förstår ni att mitt hjärta slog ett extraslag. Det är otroligt att jag omges av så kreativa och talangfulla människor.

av Pauline Suzor för Make it Last

En plåtning med Mikaela som också bloggar här! Hjärtat. Tycker om Mikaela och Pauline så mycket. Och Make it Last också, för den delen. Denna plåtning är nog min absoluta favorit. Två grymma tjejer som gör så mycket gott i dessa kretsar. Tack för det.

Utöver dessa jobb har jag gjort en hel drös annat också. Jag har plåtats med Sara en gång, vilket var en upplevelse jag bär med mig hela livet. Det mest kommersiella jag har gjort var mitt jobb för IKEA i vintras/våras. Det var också skoj, men det roligaste är de små och intima jobben. Jag har en väldigt stor plåtning som börjar närma sig och sedan lite jobb hit och dit närmsta veckorna som ska bli hiiiiiimla kul. Det viktigaste för mig är att alltid få äga min kropp och få vara Nora. Jag tänker liksom inte gå in och vara en modell, jag vill vara där för att jag är jag och inget annat. Det har gjort mycket för hur jag ser på mig själv. Jag har lärt mig att stå på mig, att tjata, att visa att jag vet vilket extremt högt värde jag har. Stundvis och de gånger jag castats för riktigt stora jobb och inte fått dem har jag kunnat bli lite knäckt, det är liksom jobbigt för att under de tillfällena är det ens utseende som ratas på något sätt. Lyckligtvis vet ju jag hur smashing jag är, så numera rycker jag mest på axlarna och fortsätter ta snygga selfies, hehe. Allt detta har skett på 1 ynka år, jag är under ständig utveckling. Hoppas ni vill joina lilla mig. Hoppas tisdagen blir dunderbra. x

LOADING..

Hållbarhet med Tradera Trend

I torsdags fick jag möjligheten att vara med och delta på en pressfrukost för Tradera Trend och Doktor Bahareh Zamini. Tradera har tillsammans med Avfall Sverige gjort en undersökning som visar att fler och fler människor faktiskt handlar mer på second hand. Jag tror att de flesta som följt mig på Instagram eller känner mig på något plan vet om att jag förespråkar ”köp inte nya kläder, det finns så mycket som fortfarande kan användas och vill köpas”-mantrat. Alltid. Kan bli irriterad på vänner och familj som konsumerar massa nytt och jag har nog ändå lyckats leda människor ett steg i rätt riktning i mina dagar. Hur som helst. Jag tyckte det var så himla intressant och hade gärna suttit där i 2 timmar minst och hört om hur vi människor klantat oss men att, hör och häpna, VI KAN VÄNDA PÅ DET!

På plats fanns även Make it Last som kombinerar mode och hållbarhet, de har ett öga för det där. Så utöver att få höra mycket viktig statistik och synvinklar fick vi också ta del av lite av höstens trender med second hand som en liten utgångspunkt.

Bilderna i detta inlägg: http://makeitlast.se/2017/09/04/make-it-last-teamed-up-with-tradera-for-a-second-collection/

Jag vill nog gärna lyfta det som har gått framåt rent hållbarhetsmässigt och försöka ge lite pepp till att ta till sig av att någonting faktiskt händer när människor tänker till. Bland annat fick jag veta att 4 400 second hand plagg får ett nytt hem varje dag tack vare Tradera. Så! Himla! Bra! Doktor Bahare Zamini informerade oss även om att återbruk av kläder minskar miljöpåverkan med hela 50%. 70% av ett klädesplagg miljöpåverkan ligger i just produktionsfasen*, så ni förstår nog då hur illa det är att det massproduceras kläder som vi människor nöjt köper.  Så ofantligt stort och viktigt att veta hur ens konsumtion påverkar miljö och människor.

Jag tänkte knåpa ihop ett inlägg med mina egna second hand-favoriter i veckan för att boosta detta tänk ännu mer. Och jag blev så taggad på att ge mig ut och hitta mig några höst-babies!

 * Siffrorna är från Tradera och Avfall Sveriges undersökning från juni 2017.

LOADING..

Hjärtan

Hej! I skrivande stund har jag en cigg i mungipan och känner mig som Samantha i SATC minus det livliga dejtinglivet och alkoholen och New York. Okej så med andra ord, en 22 åring i Stockholm en söndagskväll. Det var ju ändå oförskämt länge sedan jag skrev här och jag kan i alla fall meddela att jag har saknat att skriva av mig på er. Inleder inlägget med det bästa i livet just nu: mig själv. Har på mig en tröja från Samsøe & Samsøe, byxor från MiH Jeans och så snygga örhängen från Lara Bohinc. Tänkte att detta inlägg får bli en reflektion kring helgen som varit innan jag ger mig in på storheten som var Fashionweek. 🙂
I fredags mötte jag upp Tove och Lovisa efter att jag gått en visning för Tove Berggren och Berggren Studio på Berns. Det var ett bra tag sedan jag var ute och framförallt länge sedan jag drack alkohol och jag var nog lite nervös över hur jag skulle känna runt det beslutet. Det var så mysigt att hänga och göra det till en speciell grej och inte alls ångestladdat som jag hade föreställt mig. Försökte ta bra bilder men det var omöjligt av diverse anledningar. En av dem var att jag inte kunde hålla mobilen stilla för jag skrattade för mycket. Classic. Älskar att skratta. Unik grej med mig. En egenskap nog bara jag har. Haha. 

I lördags mådde jag ganska dåligt och det första jag gjorde på morgonen var att sätta mig i duschen och göra en ”dra på supervarmt, smeta in ansiktet med något gott som ska göra under, gråt lite”-move som jag gör när jag mår riktigt jävligt. Som man gör ibland, liksom. Annars är väl något fel. Hur som helst, så satte jag mig på balkongen för att försöka klura ut vad jag skulle göra av min dag när den inte blev som det var tänkt. Jag var nog ganska upprörd och irriterad så min instinktiva tanke var åka ut någonstans själv för att kunna sura. Lyckligtvis har jag kommit långt i min personliga utveckling och har förstått att människor runt mig är nedrans bra på att få mig på gott humör. Med det i tankarna skrev jag till lilla gänget och frågade om någon ville med till Bergianska Trädgården. Klart någon ville.

Det var så viktigt att få göra detta, kände jag i efterhand. Jag behövde verkligen bekräftelse kring mitt värde och mitt sammanhang, behövde känna att jag tillhörde och behövde bemötas av den värmen jag bemöttes av. Jag kan inte börja att beskriva hur tacksam jag är över att jag har dessa pinglor i mitt lilla, lilla liv. Jag har mått så himla bra senaste tiden men i lördags peakade jag botten-mående. Och den har ett fast grepp om mina tankar och känslor, det måendet. Jag vet att det inte är permanent och jag vet att det kommer att kännas bättre. Så dessa två dagar är något jag tänker mycket på, använder som exempel för att övertyga hjärnan om att livet är … fint! Jag har människor som älskar mig, uppskattar mig, ser mig, hör mig, förstår mig, rår om mig. De består. Det är sånt man får lägga energi på. Ok? Cool!

Lite senare den kvällen möttes vi hemma hos Daniel och det var ju inte alls illa. Nej. Riktigt fint var det, faktiskt. Jag har skrattat mycket denna helg. Plus minus 0 liksom, eller vad man nu säger. Det är ju underbart. Puss, herrå!

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Information om hur vi använder dina personuppgifter och om dina rättigheter finns på vår hemsida

LOADING..