Me by me

Jag och min terapeut pratar mycket om hur jag ser på mig själv. Jag beskriver det som att det finns två Noror, i mig. Båda är värda lika mycket, lika viktiga och avgörande i min personliga utveckling. Det är ju egentligen bara en Nora, men det finns flera plan  av Nora. Hajjar ni? Det finns en Nora som finns i verkligheten, den som lever bland människor och skapar relationer. Det finns en Nora som lever enbart i tankarna. En Nora som tittar på den andra, den som stannar upp och känner. Det är alltså en som känner och en som bara gör. Tidigare i mitt liv har dessa inte samverkat. De har faktiskt varit på helt olika plan. Så pass mycket, att jag känt mig förvirrad och liksom vilsen.

Det är viktigt att man är uppmärksam i vad ens känslor vill säga en. Det är jätteviktigt att alltid ta tid för sig själv för att rå om sig. Lägga undan mobilen och kanske läsa en bok, eller bara stirra i taket. Det är viktigt att visa att man är värd den tiden. Tiden att inte behöva vara tillgänglig för alla, att man är värd att stänga av och vara för sig själv. Det är viktigt att inte kompromissa med sitt eget välmående på spel. Att inte ställa upp för mycket, att inte belasta lilla huvudet med för mycket av andra människors bekymmer och problem. Att, om man mår dåligt, få säga att man inte orkar. Att man kanske bara behöver… vara själv.

”Mamma, jag älskar dig. Men jag vill att du inte ringer mig på 2 veckor. Jag hör av mig.”

Behöver relationer med vänner och partners vara en uppoffring av ens egna tid? Behöver man alltid svara på SMS sekunden den dimper ner i mobilfan och vibrerar till så hela hjärnan vaknar till liv med ett ryck? Måste jag höra av mig? Ibland får det vara söndag hela veckan. Puss.

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Genom att klicka på "Skicka kommentar" bekräftar jag att jag har tagit del av Bonnier News personuppgiftspolicy.

LOADING..